Söderberg: Hopplöst när vi inte vet vilka hantverkstekniker eleverna ska lära sig
Krönika Jag kan bara förutsätta att eleverna lärt sig ”enkla former av hantverkstekniker”, för så står det i kursplanen, men jag har ingen aning om vilka hantverkstekniker deras tidigare lärare valt att undervisa i, skriver slöjdläraren.
Det pågår en ständig diskussion lärare emellan om kursplanerna. De är för otydliga, det är stoffträngsel, de är svårtolkade eller underbart fria och jag kan erkänna att jag inte alltid varit så himla nöjd. Det har framför allt retat mig att det inte står något alls om vad eleverna ska få lära sig i slöjden rent konkret och jag tänker att på den punkten innebar inte läroplanen Lgr 22 någon större skillnad mot Lgr 11.
Anna Karlefjärd, Karlstads universitet, förklarar kursplanernas utformning på ett väldigt tydligt och begripligt sätt. Hon menar att vi lärare har ett friutrymme som hon gestaltar med en bild på en sjö. I sjön ligger läraren lugnt och plaskar medan strandkanten representerar kursplanen så att vi inte far helt vilse. I övrigt litar Skolverket på lärarens professionalitet att möta elever där de är i sin utveckling och att vi själva är kapabla att avgöra innehåll i undervisningen.
Ingen aning om vad de arbetat med
Det låter rimligt och det är inte så att jag vill detaljstyras som lärare men jag hade gärna sett att strandkanten var något mer definierad och inte fullt så öppen för tolkning. Utöver de tydliga skyltarna METALL, TEXTIL och TRÄ, placerade längs strandkanten hade jag önskat några skyltar med grundläggande hantverkstekniker att ta sikte på. Det blir nämligen så svårt när jag möter elever på högstadiet och ska arbeta ”med utvecklade former av hantverkstekniker och begrepp som används i samband med dessa” när jag inte vet vad eleverna arbetat med tidigare år. Jag kan bara förutsätta att eleverna lärt sig ”enkla former av hantverkstekniker”, för så står det i kursplanen, men jag har ingen aning om vilka hantverkstekniker deras tidigare lärare valt att undervisa i.
”Vi sydde bara på symaskin”
Det är heller inte helt ovanligt att eleverna kommer från flera mellanstadieskolor vars lärare valt olika tekniker i sin undervisning. Det är jättesvårt att introducera utvecklade former av hantverkstekniker när eleverna jag har framför mig inte känner till ett enda namn på ett stygn och vi får börja med att öva på att trä nålen. ”Vi sydde bara på symaskin”, säger många elever. Om det stämmer eller om det bara är minnet som är kort ska jag låta vara osagt. Utvecklad hantverksteknik blir det inte tal om i alla fall. Finge jag önska hade det stått tre tydliga skyltar vid strandkanten bredvid skylten med TEXTIL. På dem skulle det stå BRODERI/HANDSÖMNAD, GARNTEKNIK och MASKINSÖMNAD. Vi måste ha något gemensamt att förhålla oss till om vi ska kunna föra en diskussion om elevers progression i ämnet.
Det är inte enbart slöjdlärares diskussioner om undervisning, kvalitet, progression och bedömning som fått en fastare grund att stå på med en något mer definierad strandkant. Vi hade förhoppningsvis fått ett mer stabilt stöd att luta oss mot i diskussioner med skolledning och kommun om tillgång till material, redskap, maskiner och ändamålsenliga salar. Det är nämligen inte alla som litar så blint på lärares professionalitet som Skolverket.
Eva Söderberg, slöjdlärare på högstadiet på Glöstorpsskolan i Göteborg.
LÄS ÄVEN
Så får Helen fart på orienteringen
Flera vinster när elevernas arbeten visas upp
Lindgren: Så stärker vi elevernas mod, skicklighet och envishet
