Söderberg: Efter 25 års tokigheter har vi snurrat hela varvet runt

Nu har jag arbetat så länge som lärare att jag känner att vi snart har gått varvet runt i frågan om fakta. Jag är utbildad i att de fyra F:en hänger ihop, fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet och jag tycker faktiskt att de fortfarande hänger rätt bra ihop. Utan fakta, ingen förståelse. Utan förståelse blir det svårt att få till en korrekt färdighet och utan de tre föregående begreppen kommer heller inte någon förtrogenhet.

De senaste 25 åren har vi kommit allt längre från att dessa fyra begrepp ska lira med varandra. Vi har tumlat runt i en tro att eleverna själva står för faktan, de ska vara fria att hitta sin egen väg och vi ska finnas där och handleda. Eleverna å sin sida har kommit till skolan för att det är så man gör, och man måste ju faktiskt gå dit för att få en utbildning. Det låter ju inte klokt nu när jag skriver det men det har varit fel under många år att säga till en elev hur saker och ting ligger till, det har varit mycket å ena sidan och å andra sidan. Under många år våndades jag när jag skulle planera ett arbetsområde, risken fanns alltid att någon sa:

”Jag har inte lust att virka, jag vill sy på maskin!” 

Och jag visste ju att eleven hade rätt, enligt kursplanen ska eleven utveckla sin kreativitet och undersöka material, det står ju faktiskt ingenstans att hen ska virka bara för att jag anser att det är en lämplig teknik att introducera för gruppen.

Saknar tydliggjord fakta

Regeringen vill vässa progressionen mellan stadierna i kursplanerna ytterligare, även om man menar att det togs vissa steg i riktningen i och med läroplanen Lgr22. Jag letar fortfarande efter de stegen och välkomnar en större tydlighet i vilken odiskutabel fakta eleverna ska ha med sig efter nio års slöjdundervisning i grundskolan. Utan tydliggjord fakta, ingen progression, det torde alla kunna enas om.

I kursplanen i svenska lyder första meningen under centralt innehåll 1–3 så här:

Gemensam och enskild läsning. Sambandet mellan ljud och bokstav. Stra­te­gier för att avkoda, förstå och tolka ord, begrepp och texter. Ordet bokstav förekommer endast i texten som riktar sig till lågstadiet, sedan ska barnen tydligen kunna alfabetet, grunden för att ta sig vidare i sin progression och sitt lärande kring texter.

Samma passage i slöjdens kursplan ser ut så här:

Metall, textil och trä. Materialens egenskaper och användningsområden. Meningen återkommer i de två efterföljande stadierna med enda tillägg andra material samt materialens kombinationsmöjligheter, men vad tusan ska barnen göra med materialen?

I svenska är alla överens om vilket språks alfabet som ska läras för att ha en gemensam grund att stå på. Vad ska barnen lära sig i slöjden för att kunna gå vidare och utveckla sina händers ”alfabet”, vi är ju inte överens om vilket av alla världens språk vi ska lägga grunden med?

Skapar stor osäkerhet

Varje slöjdlärare kan idag själv välja vilka (eller till och med vilken) hantverksteknik som lärs ut under en treårsperiod och därigenom är det fullständigt omöjligt att i nästa stadie knyta an och få till nästa steg i elevens utveckling. Har eleven provat på att brodera? Sticka? Fläta eller tova? Det är svårt att veta och i en grupp nykläckta högstadiekids kan det finnas elever från fem olika skolor. Om åtminstone några hantverkstekniker med vidhängande kunskaper var nämnda som obligatorium i kursplanen hade jag vetat var jag skulle ta vid i årskurs 7.

Bristen på gemensam fakta skapade en stor osäkerhet hos mig under mina första år som lärare, och jag tror faktiskt inte att jag är helt ensam. Det tog mig många år att komma ur det här och faktiskt hävda att jo, vi ska visst virka nu för det är det stoff jag planerat att undervisa om den här terminen. Nu verkar det som om vi snurrat hela varvet runt och är tillbaka ungefär där jag började som lärare för ett kvarts sekel sedan och jag vill inte tänka på det tokiga som varit. Vi får lov att prata om fakta igen och det finns ett rätt och ett fel sätt att göra saker. Låt oss nu blicka framåt och lägga den där sista byggstenen som behövs för att landa i att det vi sysslar med i skolan är utbildning, eller ännu hellre bildning. Lägg en tydlig och odiskutabel grund för vad som är grundläggande fakta i skolans alla ämnen i våra respektive kursplaner, så att vi sedan kan lotsa eleverna vidare till förståelse, färdigheter och förtrogenhet. Med progression.

Eva Söderberg är slöjdlärare på högstadiet på Glöstorpsskolan i Göteborg

LÄS ÄVEN

Söderberg: Varför pratar du inte om faktakunskaper i slöjden, Edholm?

Här får slöjdlärarna fortbilda både händer och hjärna

Söderberg: Hög tid att utbilda händerna på kommande generation

Slöjdlärarnas larm: Många elever kan inte använda en sax

Debatt: Elevernas dåliga finmotorik beror inte bara på skärmarna