Skytte: Vi hamnar fel om vi utgår från att elever vill förstöra

Det finns lite av en kognitiv sanning som säger att man blir vad man tänker. Förenklat innebär det att tänker jag många negativa tankar blir jag negativ och vice versa med positiva. Det här är något många lärare och andra yrkesgrupper stött på i fortbildning där föreläsare försöker tackla det genom uppmaningen ”välj glädjen”.

Fast detta är helt sant på ett psykologiskt plan. Det flertalet arbetsgivare däremot missar är att det på en arbetsplats inte går att förskjuta det ansvaret på medarbetaren. Makten att påverka finns oftast hos arbetsgivaren. Ska man ”välja glädjen”, vilket jag tycker man ska försöka göra, måste man ha med den aspekten, att det är arbetsgivaren som skapar förutsättningarna för det.

Har man en vilja att må bättre kan det därför vara klokt att se över vilka sammanhang man rör sig i och hur de får en att må. Det går att koppla till precis allt som jobb, politiska uppdrag, intressegrupper och hobbys.

Och ibland behöver man göra avvägningar mellan sådant man tycker är viktigt och sådant man gör för att må bra. Optimalt är givetvis att dessa två – nytta och nöje – kombineras. Det här tror jag är en anledning till varför vi ser så många lämna sociala medier som X (tidigare Twitter) just nu. Det blir för mycket negativitet för att kunna hantera utan att själv bli påverkad och i förlängningen transformeras till en person med tankar man kanske önskar att man inte hade (i så stor utsträckning).

Vi gör sådana här val hela tiden för att må bättre. Ibland medvetet, ofta omedvetet. Vi undviker platser, lämnar skadliga relationer, slutar läsa nyheter etc. Det jag tror är viktigt att tänka på i sammanhanget är att vi ofta har ett val även där vi tror att vi inte har det.

Väsentligt olika tankar

I mitt yrke kan jag välja hur jag exempelvis ser på en elev som inte sitter still på samlingen. Antingen ser jag det som att eleven försöker förstöra, inte respekterar mig eller struntar i sina klasskamrater som vill ha lektion.

Men jag kan också se det som att det är en elev som inte har förmågan att sitta still på en samling eftersom eleven har svårt att stå emot impulser när lärmiljön bjuder in till rörelse. Dessa två tankar är väsentligt olika och båda kan vara rätt beroende av den givna situationen.

Jag tror däremot att om jag väljer att försöka tolka en elevs beteende som inte avsiktligt ont finns det en större chans att jag ger ett bra bemötande. Jag anser i sådana fall att det är bättre att jag blir besviken om jag har fel än att jag utgår från att en elev vill förstöra. Det är att se skillnaden på ens egna perception och andras perspektiv. Att förstå andras perspektiv hjälper mig att inte agera lika negativt och därmed sprida negativitet i onödan.

Alexander Skytte är idrottslärare på Skälbyskolan i Järfälla samt författare och föreläsare.

LÄS ÄVEN

Skytte: Barns känslor är äkta – oavsett hur fåniga vi tycker att de är

Skytte: Ett skadat finger är inget hinder för att delta på idrotten

Skytte: I början var jag rädd för mina elever

Skytte: Elever som triggas lätt får aldrig tvingas in i en oönskad roll

Skytte: Nej, ADHD är ingen superkraft i skolan

Skytte: Har elevernas uppförande påverkan på deras betyg?

Skytte: Omöjlig grupp fungerade när de fick leka med elden

Skytte: Därför tillåts elever bete sig respektlöst mot lärare

Skytte: Lektionen gick åt helvete – skyll på mig!

Skytte: Fel att hävda att högaffektivt bemötande ”inte fungerar”