Skytte: Omöjlig grupp fungerade när de fick leka med elden

Vissa grupper är omöjliga att undervisa. Jag har haft en sådan grupp. Där jag
har känt att jag provat precis allt. Där konsekvenser inte har påverkat över huvud taget. Där eleverna utvecklat ett förakt mot skolan och de vuxna innanför dess väggar.

Vi är två idrottslärare och en resurs på gruppen jag talar om i det här fallet, så det finns stora möjligheter att forma undervisningen. Vi har försökt allt möjligt. Men det finns så många olika behov och individer som helt krockar med varandra i gruppen att anpassningar blir omöjliga att genomföra. Det som är nödvändigt för en blir en belastning för någon annan. Man behöver vara lugn och förlåtande mot några, medan det krävs att man är bestämd och konsekvent mot andra. Då är det verkligen svårjobbat och nästan omöjligt att få det bra för alla.

”Har skapat en markant skillnad”

Den senaste tiden har vi provat att dela upp den här gruppen och bedriva undervisning i halvklass. Det har skapat en markant skillnad. Från att bara se en sal full av stök kan jag nu se orsak och verkan – med endast tolv elever i gruppen hinner jag se de sambanden. Vi skulle kunna vara 20 vuxna i en helklass och ändå inte upptäcka dessa. För när man är fler vuxna innebär det ofta bara att alla ser samma situationer likadant.

På en lektion nyligen hände något med den här omöjliga gruppen. Dessvärre har vi enbart en idrottshall, så jag hade halva klassen utomhus. Det var måttligt populärt bland eleverna att gå ut i regndränkt terräng när andra halvan fick köra hinderbana inomhus. Så jag låg direkt på minus, inte en chans att de skulle delta eller lyssna på mig nu. Men det ändrade sig så fort jag rasslade lite med tändsticks­asken. För de skulle få leka med elden!

Vi samlade in pinnar, pratade allemansrätten och om hur man hittar torrt virke när det är blött. Vi pratade om olika trädslag och vad som lämpar sig som grundvirke vid eldstarten, grunderna kring hur man gör upp eld och sedan hur man torkar blött virke.

Eleverna fick möjlighet att tända med tändstickor och när de gick ”all in survival mode” kunde jag inte hålla mig från att visa hur man gör röksignaler med barr. Det skapades ett engagemang och fokus som jag aldrig tidigare skådat bland dessa elever. Och för en gångs skull hade de roligt på lektionstid.

”Räckte att eleverna hade kul”

Efteråt sa de att de inte ville vara inne nästa gång. De ville elda mer. Göra själv, göra egna eldar. Under resten av dagen gick de runt och pratade om eldens magi, så kul att få vara delaktig i det!

Sedan kan givetvis en del av glädjen ligga i att jag berättade för dem om olika sätt man kan släcka en eld på och att några killar stannade kvar efteråt och fick testa själva. Sådan är jag.

Jag tror att när det är svårt i skolan, när kraven blir för många och staplas på varandra, måste jag som lärare kunna backa och se barnet. Först då kan jag förstå den miljö av negativitet och konflikt som tidigare tillåtits styra min undervisning. I det här fallet räckte det att eleverna hade kul och genom engagemanget det skapade fick lära sig viktig livskunskap.

Och vad är då bättre än att få upptäcka magin med eld?