Skytte: I början var jag rädd för mina elever

Jag kommer ihåg första lektionen jag höll som lärarstudent. 19 år gammal med en full klass av åttor. En riktigt skrämmande upplevelse. Under min första tid som lärarstudent var jag rätt rädd för eleverna. Orolig vad de skulle tycka om mig, om jag var tillräckligt bra eller om jag gjorde rätt. Jag tränade hemma i dagar för att få till instruktionerna rätt. Att lära mig de olika momenten som huvudstående eller baggerslaget i volleyboll. 

Den stress och press jag kände gjorde att jag hade svårt för att småprata med eleverna och jag såg hela tiden spänd och orolig ut under mina lektioner. Den här osäkerheten var något min handledare reagerade på. ”Le mer”, brukade han säga. ”Ha kul!”

Men det är svårt att ha kul på en lektion man har haft ångest för i flera dagar innan man ska hålla den. Det var riktigt tufft. Och efter varje dag gick jag hem och överanalyserade varje del av mina lektioner. Ibland pustade jag bara ut, ibland med en stor klump i magen.

Det går över!

Men vill man verkligen någonting så tar man sig igenom det. Även när det är tufft och stundvis kan kännas som fel val. Allt som är nytt brukar kunna vara läskigt, särskilt när man är ung utan erfarenhet. 

Idag är det här det mest naturliga i hela världen för mig, att undervisa. Det är svårt att ens tänka att en sådan ångest för undervisning kunde bo inom mig under min studietid.

Jag skriver detta för att visa andra att det inte är fel att känna sig osäker, ha oro eller fundera på om man ens ha valt rätt yrke. Jag kände det själv kraftigt under mina praktiker. Men sådant här släpper med tiden, och när tryggheten kommer så kommer också glädjen. Det hjälper givetvis också om man har helt fantastiska handledare på praktikplatsen för att man ska kunna övervinna sina rädslor och hjärnspöken. Jag tog mig igenom ångesten jag kände som ny lärare och idag skulle jag inte kunna tänka mig ett annat yrke. 

Kärleken till ämnet stärker

Därför tror jag att lärarprofessionen är ett yrke man måste växa in i. Man behöver erfara både med- och motgångar. Erfara kontakten med eleverna. Den beprövade erfarenheten kommer göra en starkare och kärleken till ämnet och möjligheten att få lära ut till andra det man tycker om kommer ta bort alla rädslor och oro.

Det tror jag är viktigt att tänka på både som handledare och lärarstudent. Och bara för att man som jag saknar det vid start betyder det inte att den tryggheten aldrig kommer. 

Alexander Skytte är idrottslärare på Skälbyskolan i Järfälla samt författare och föreläsare.

LÄS ÄVEN

Skytte: Barns känslor är äkta – oavsett hur fåniga vi tycker att de är

Skytte: Ett skadat finger är inget hinder för att delta på idrotten

Skytte: Elever som triggas lätt får aldrig tvingas in i en oönskad roll

Skytte: Nej, ADHD är ingen superkraft i skolan

Skytte: Har elevernas uppförande påverkan på deras betyg?

Skytte: Omöjlig grupp fungerade när de fick leka med elden

Skytte: Därför tillåts elever bete sig respektlöst mot lärare

Skytte: Lektionen gick åt helvete – skyll på mig!

Skytte: Fel att hävda att högaffektivt bemötande ”inte fungerar”