Skytte: Elever som triggas lätt får aldrig tvingas in i en oönskad roll
Krönika Om jag inte gör det jobbet är risken att jag får elever i en klass som förväntas störa på lektionen. Då tvingas de in i en roll de inte vill ha av både sina klasskamrater och av mig som lärare, skriver idrottsläraren Alexander Skytte.
En av mina viktigaste uppgifter som lärare i en situation där en elev stör och förstör är att hjälpa den eleven. Det kanske låter självklart, men vid en ordningsstörning mitt i en genomgång är det här omöjligt att göra.
På en samling kan elever säga något tyst. De kan göra en rörelse eller något så litet som mimik och ögonkontakt som triggar igång ett ordningsstörande beteende hos andra elever. Sådana här triggers mot elever som fungerar precis som jag gör är helt omöjliga att stå emot. Det kommer bli en reaktion från eleven och den reaktionen tvingar mig att agera som lärare. Ibland gör klasskamraterna det här medvetet, ibland inte. Individ- och grupperspektivet ställs här mot varandra. I ett sådant etiskt dilemma har jag enbart dåliga handlingsalternativ. Det är helt riktigt att vissa ordningsstörande beteenden inte är acceptabla på en lektion, men det kan inte sluta vid en markering mot det.
Jag behöver gå till kärnan av själva problemet, det som är orsaken, och i det här fallet är det dessa subtila gliringar som kan vara så vanligt förekommande. För att få de elever som triggas av detta att kunna delta måste gliringarna upphöra. De har ingenting i ett klassrum att göra.
Inte konstigt att de testar
Samtidigt är kroppsspråket en viktig del i vårt sociala samspel som människor – när det används på rätt sätt. Vi ger varandra uppmuntrande nickar, leenden och andra indikationer på hur vi tänker och känner hela tiden. Många gånger utan att vi själva ens tänker på det. Men förmågan att använda subtila signaler för att ge bekräftelse har inte unga elever utvecklat fullt ut än. Så egentligen är det inte konstigt att de testar och utmanar hur de kan användas. Det här behöver jag som lärare lära dem, särskilt i ämnet idrott och hälsa som är sprängfyllt med sociala interaktioner.
Så för att ha möjlighet att jobba med orsaken behöver jag få själva reaktionen att komma mer sällan eller helst upphöra helt. Enligt mig blir min viktigaste uppgift därför att ge eleven, som inte kan motstå impulsen att agera när den får en gliring, stöd och handlingsalternativ. Eleven behöver förstå att jag ser att det är en svår situation och att de andra eleverna triggar fram det beteende jag markerar mot.
Det kan jag göra genom att ta den utsatta elevens perspektiv. Vid en ordningsstörning kan jag exempelvis förklara för de andra eleverna att hen reagerade på detta sätt till följd av mimik eller liknande och då markera mot dessa gliringar istället.
Sätter sig på självbilden
Samtidigt behöver jag erbjuda eleven som blir utsatt andra alternativ än att slå tillbaka. Det kan exempelvis vara att eleven själv kan välja att ta en paus från en samling eller aktivitet när hen blir triggad. För gör eleven det kan jag bemöta det verkliga problemet. Och det är oftast de här små, subtila sociala gliringarna.
Ifall jag lyckas få dem att upphöra, eller bli betydligt färre, är det enklare för mig att bemöta och lära de elever som ger dessa vad konsekvensen blir. Det är att gå till botten med det verkliga problemet och göra min undervisning tillgänglig för fler elever.
Om jag inte gör det är risken att jag får elever i en klass som förväntas störa på lektionen. Då tvingas de in i en roll de inte vill ha av både sina klasskamrater och av mig som lärare. Det är en skadlig roll som leder till att dessa ordningsstörande beteenden ökar och i förlängningen får eleven att utveckla en negativ självbild.
Dit vill vi inte komma.
Alexander Skytte är idrottslärare på Skälbyskolan i Järfälla samt författare och föreläsare.
LÄS ÄVEN
Skytte: Därför tillåts elever bete sig respektlöst mot lärare
Skytte: Omöjlig grupp fungerade när de fick leka med elden
