Skytte: Därför tillåts elever bete sig respektlöst mot lärare

Under mina snart tio år i skolans värld har det skett en radikal förändring i rollen som lärare och i elevers beteende. Det är svårt att sätta ord på vad det beror på men jag kan notera hur det smäller mer i dörrarna, elever som medvetet bryter mot regler oftare och på olika sätt utövar makt mot både vuxna och klasskamrater. Jag tror det är en komplex bild med många aspekter som lett fram till den här situationen många skolor idag befinner sig i. 

För det första har det skett ett paradigmskifte i barnsynen. Elever i behov av stöd respekteras i högre grad idag. Vi ger extra anpassningar, särskilt stöd och framför allt lyssnar vi på deras bekymmer. Vi respekterar dem som individer. På det sättet var skolan förr betydligt enklare. Det gick att selektera elevunderlaget på ett helt annat sätt och de icke önskvärda eleverna kunde helt enkelt tas bort från skolan eller isoleras i en annan, exkluderande verksamhet. Att släppa denna syn på eleverna är något positivt. Jag tror få vill tillbaka till skolan där bestraffningar och nedvärderande bemötanden kunde prägla vissa elevers skolgång. Däremot får denna förändring andra konsekvenser.

Elevgrupper kan styra och ställa

Idag får vuxna inte elevers respekt per automatik, den behöver förtjänas. Oavsett vad vi tycker och anser om detta är det ett faktum. Och det skapar problem. Det ställer högre krav på läraren att lära känna sina elevgrupper och dess konstellationer. Det tar tid, mycket tid. Men skolans ramar är inte utformade på ett sådant sätt att det finns tillräckligt med tid att bygga den kontakten mellan läraren och eleverna. Det medför att kraven på läraren är för höga, vi förväntas knyta relation till våra elever på tid som inte finns. Samtidigt som kraven på eleverna är otydliga. Officiellt finns det krav på att eleven ska respektera läraren från start, men i praktiken fungerar det inte alltid så och det känner eleverna av. Det leder till att vissa elever utmanar den här premissen för att se vad som egentligen gäller och det gör att det blir fel på många olika sätt. Ibland får eleven en tillsägelse för att hen är uppenbart respektlös, ibland får hen en tillsägelse när det är lite mindre uppenbart och ibland uteblir konsekvensen helt och hållet. Då tillåts eleven helt plötsligt att bete sig på ett dåligt och direkt respektlöst sätt mot läraren.

Det här medför att elevgrupper kan styra och ställa på en skola och närmast ta över de sociala koder som gäller, för lärare har inte alltid tid att se till att det får konsekvenser. Lärare vill inte heller alltid det på grund av de förväntningar som finns från både ledning och föräldrar. För när vuxna väl markerar, säger ifrån och ser till att elevers respektlösa beteende får konsekvenser upplever eleverna ofta att de vuxna är elaka och aggressiva. Då sätts ett stort merarbete igång och läraren kan förvänta sig att hamna mitt i en storm av upprördhet där både elever, ledning och föräldrar ligger på läraren om allt som görs och är fel. Alla pekar på vad läraren gör eller ska göra. Detta sker från olika perspektiv som krockar med varandra. Ett stort problem är att det finns så många olika uppfattningar om vad en skola, och en lärares roll, är. 

Kroniskt svårt att sätta gränser

Och det här är ett svårt ämne att prata om. Det är så enkelt att hamna i polemik där ena sidan ses som barnhatande bakåtsträvare som vill begränsa elevens frihet och saknar kunskap om NPF-diagnoser. Medan den andra sidan ses som låt-gå-pedagoger som negligerar de elever som uppför sig, vill offra deras skolgång och tillåter våld och kränkningar i skolan.

I verkligheten är det betydligt mer komplext än så och därför har vi idag kroniskt svårt att sätta gränser och bibehålla studiero i skolan. Det uppstår ett stort dilemma när elevers rättigheter och skyldigheter ska försöka kombineras med lärares arbetsmiljö och villkor. Så stort och komplext att varje gång frågan diskuteras blandas perspektiv som gör att det till slut känns hopplöst att sätta gränser – samtidigt som det känns hopplöst att inte göra det. 

Därför tycker jag det är en mycket lustig och intressant situation just nu där skolan dels blivit bättre för många elever, dels betydligt sämre för alla. I ett samhälle där vi är så fria att vi fnyser åt allt som heter auktoritet är det kanske inte så konstigt att det blivit såhär? 

Frågan är: Var står du?

Alexander Skytte är idrottslärare på Skälbyskolan i Järfälla samt författare och föreläsare.

LÄS ÄVEN

Skytte: Ett skadat finger är inget hinder för att delta på idrotten

Skytte: Lektionen gick åt helvete – skyll på mig!

Skytte: Har elevernas uppförande påverkan på deras betyg?

Skytte: Fel att hävda att högaffektivt bemötande ”inte fungerar”