Krönika Matilda Åhall blir en frustrerad matador i mötet med offentligt upphandlat bildmaterial.
Matilda Åhall är bild- och SO-lärare i årskurs 4–9 på Fässbergsskolan i Mölndal. Foto: Pelle Hällje
Kära kollegor, kan vi ta och prata om det som får mig att, likt en matador i mötet med tjuren Ferdinand, gå ned på knä och skrika ut min frustration? Det är inte kopieringsapparaten. Det är inte det eviga trasslet med rastvaktsschemat. Det är inte ens covid-19. Det är offentlig upphandling av bildmaterial.
Jag tycker inte själv att jag har så höga krav. Konst kan skapas med kulspetspenna på baksidan av ett matteprov. Men några grejor stör ihjäl mig. Tejp till exempel. Hur kan sån där genomskinlig tejp kosta tio öre rullen medan maskeringstejpen går på tjugotre kronor? (Maskeringstejp bredare än två centimeter finns inte alls, det är inte med i avtalet!)
Sedan har vi lerparadoxen. I upphandlingen är stengodsleran löjligt billig. Problemet är bara att det endast finns lergodsglasyrer att tillgå. Så om vi vill ha stengodsglasyr måste vi göra en egen lokal upphandling. Där ska vi bevisa att det företag som gör stengodsglasyr och som ligger närmast är billigare och bättre än företaget som ligger i andra änden av landet.
En annan sak som får mig att vilja dunka huvudet i väggen ett antal gånger är den låga kvaliteten på ritpapper hos det företag som vunnit upphandlingen i min kommun (och eventuellt hela landsändan).
Svaret blev att det faktiskt står i katalogen att papperet passar bäst till torra färger. Men det uppfyller kraven för giftfri skola.
För 20 år sedan fanns det en handfull vita papper att välja på. Det var kopieringspapper, ritpapper i några olika storlekar och akvarellpapper. Ritpapperet funkade bra till det mesta. Ganska tjockt, hyfsat vattentåligt och inte alltför dyrt. Men det var då det.
Senast jag skulle beställa fick jag 85 träffar när jag sökte på ritpapper. Minns inte exakt hur urvalsprocessen gick till men det damp i alla fall ner en låda papper lagom till terminsstart.
Jag testade inte papperet innan jag satte det i händerna på eleverna.
”Men fröken, det blir ju bara smulor när jag målar!!!”
”Oj då, du har nog gnuggat väldigt hårt …”
”Nej, det har jag inte! Försök själv då om du tror att det är så lätt!”
Och lätt var det inte. Papperet smulade. Så jag mejlade och frågade varför i hela friden de säljer papper som inte går att använda. Svaret blev att det faktiskt står i katalogen att papperet passar bäst till torra färger. Men det uppfyller kraven för giftfri skola.
Det finns så många frågor. Varför skulle jag vilja ha ett papper som inte fungerar till både torr och våt färg? Vilken av de 85 sorterna passar i så fall till våt färg? Och varför finns det 84 dåliga papper som jag kan råka välja?
Efter lite pappersrådgivning och en kurs i mindfulness var jag nästan beredd att gå vidare med mitt liv. Tills jag skulle beställa temperablock.
Varför finns inte cyan!?!
Jag sjukskriver mig.
Fotnot: All överanvändning av utropstecken i denna text är befogad och en del av krönikörens rehabiliteringsprocess.
Just nu!
Plus: Boken ”You Are an Artist” av Sara Urist Green och hennes lika beroendeframkallande Youtubekanal The Art Assignment.
Minus: Bristen på fungerande, reklamfria bildbehandlingsprogram till Chromebook.
LÄS ÄVEN
Debatt: Bildlärare i stort upprop mot nya timplanen
Lärarilska mot att bildämnet kan få färre timmar på högstadiet
