DiMaria: Pandemin visar hur viktiga våra ämnen är

Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Ämnesläraren | Lärare i praktisk-estetiska ämnen

30 mar 2021

Krönika Musikläraren Carolina DiMaria oroas av att Skolverkets förslag till nya timplaner nedvärderar kulturens kraft och människans behov att få ingå i skapande processer.

Carolina DiMaria, musiklärare och krönikör i Ämnesläraren. Foto: Ämnesläraren

Vad har du för dolda talanger? Så löd rubriken till den enkät jag delade med mina kollegor i höstas. I enkäten ombads skolans personal fylla i hur de ägnar sig åt de praktisk-estetiska ämnena. Danslärare, kockar, en teatersminkös, en före detta professionell musiker, en svensk studentmästare i volleyboll och en BMX-cyklande rektor var några av de färdigheter skolans personal visade sig besitta och svaren konverteras nu till en utställning för eleverna.

Synliggör ämnenas existens

Syftet med enkäten och utställningen är att lyfta ut de praktisk-estetiska ämnena ur sina salar och synliggöra ämnenas existens och betydelse i vår dagliga tillvaro. Att få ta del av lärarnas kopplingar till de praktisk-estetiska ämnena stärker förhoppningsvis elevernas förståelse för ämnenas viktiga närvaro i allas liv. Att uppvisa de praktisk-estetiska ämnena delvis som fritidsnöjen kan i vissa diskussionsforum ses som ett förringande av ämnets egenvärde. Musikläraren i mig anser dock att det gångna årets sociala distansering tydligt visat att så inte alls är fallet.

För visst har vi under pandemin, som en effekt av den påtvingade sociala distanseringen sett en ökad och intensifierad allmän förståelse för kopplingen mellan de praktisk-estetiska ämnena och vårt välbefinnande. Konserter, dansuppvisningar, teater och restaurangbesök har saknats innerligt av många. Och visst är det så att när något vi tar för givet rycks bort inser vi med ens hur viktigt det var. Eller som man säger på engelska: absence makes the heart grow fonder.

Det är tydligare nu än någonsin att vi behöver de kulturella sammanhangen och deras möjligheter till uttryck, såväl som intryck, för att må bra.

Längtan efter kulturen har gjort att kreativiteten flödat. I distanseringens skugga dansade 125 dansare från 12 länder tillsammans under hashtaggen #aldrigensam och otaliga Zoom- och balkongsångare har flimrat förbi i sociala medier. Mitt Instagramflöde har aldrig varit så intressant som nu! Det är tydligare nu än någonsin att vi behöver de kulturella sammanhangen och deras möjligheter till uttryck, såväl som intryck, för att må bra.

Skolverkets plåster på såren

Trots allmänhetens rop efter mer kultur möts vi nu av Skolverkets förslag att elevens val ska försvinna.

177 timmar ska fördelas på övriga ämnen. Det initiala förslaget att lägga 24 av de timmarna på de praktisk-estetiska ämnena utökades till 32 timmar i det slutgiltiga förslag som lämnades till regeringen igår. Skolverket menar att utökningen bidrar till en något jämnare tidsfördelning mellan teoretiska och praktisk-estetiska ämnen. En seger förvisso, men jag kan inte skaka av mig känslan av att dessa åtta timmar (till hem- och konsumentkunskap på högstadiet) är något av ett plåster på såren.

Jag hade hoppats att det allmänna ropet efter de praktisk-estetiska ämnena, den stärkta förståelsen för kulturens kraft och det mänskliga behovet att få ingå i skapande processer och upplevelser hade avspeglats än mer i de förändrade timplanerna. Avsaknaden fick inte bara hjärtat att växa och kreativiteten att flöda, det fick oss också att höja våra röster. Istället för plåster på såren hoppas jag nu att skolan ska våga, och börja, representera samhället och dess behov av praktisk-estetiska ämnen på riktigt.