Lindgren: Vi lärare måste hjälpa varje elev att hitta sin plats i pusslet

Att arbeta med barn är som att lägga ett oändligt pussel. Varje dag tar vi oss an nya bitar, vrider och vänder dem medan vi försöker hjälpa barnen att förstå hur de passar in i det stora hela. Tusentals bitar, alla med en specifik plats. Vi som vuxna, vare sig vi är föräldrar, lärare eller andra viktiga personer i barns liv, fungerar som deras guider. Vi är bilden på kartongen som hjälper dem att se hur alla bitarna ska samlas till en helhet.

Men vi är inte alla stöpta i samma form. Varje barn är unikt och har sitt eget pussel att lägga. Vissa barn hittar de passande bitarna snabbt och lägger dem smidigt på rätt plats. De ser mönstret och förstår hur allt hänger ihop. Andra barn behöver mer tid, mer stöd, och ibland även lite hjälp att forma om bitarna så att de ska passa. 

”Behöver släppa vår prestige”

Att hjälpa ett barn att lägga sitt pussel kräver helt enkelt en balansgång. Vi måste ge dem utrymme att själva testa, att vrida och vända på bitarna. De behöver få möjligheten att göra fel, att lära sig av sina misstag och att upptäcka glädjen i att lyckas själva. Det finns även barn som behöver mer hjälp, tydligare instruktioner och ibland lite extra stöd för att hitta rätt bitar. Här är det vår uppgift som vuxna att vara flexibla och anpassningsbara, att känna in och förstå vad varje barn behöver just i stunden. Vi behöver släppa vår prestige och agera efter barnets behov och inte våra egna.

Ibland saknas vissa bitar helt i barns pussel, bitar som vi som vuxna måste hjälpa dem att skapa. Det kan vara färdigheter de ännu inte utvecklat, självkänsla som behöver byggas upp, eller insikter som måste mogna. Det är inte alltid lätt att se omedelbara resultat av vårt arbete och det kan ibland kännas som om vi famlar i mörker, utan att veta om våra ansträngningar kommer att bära frukt. Det kan vara en känslomässig investering och slitsam process som kräver mycket av oss, och ibland behöver vi till och med ge bort en av våra egna pusselbitar för att deras pussel ska bli komplett. 

Blir bitar i vårt livspussel

Så kommer de där ögonblicken, när ett barn plötsligt ser hur bitarna passar ihop, och vi får bevittna den magiska känslan i en aha-upplevelse. De stunderna gör mödan värd och påminner oss om varför vi gör det vi gör. Den där belönande vetskapen om att vi har bidragit till någon annans utveckling.

Att arbeta med barn innebär också att vi själva ständigt utvecklas. Barnen blir på sätt och vis även pusselbitar i vårt eget livspussel, det där pusslet som aldrig blir färdigt. De lär oss lika mycket som vi lär dem. Varje barn vi möter lämnar ett avtryck, en lärdom, en ny erfarenhet och förståelse för världen. Och ibland kan vi upptäcka att vi, genom att ge av oss själva, också har fått en bit tillbaka! Något som gör vårt eget pussel lite mer komplett.

Att just få se ett barn växa och utvecklas, att veta att man varit en del av deras resa, är en av de mest givande upplevelserna man kan ha.

Det är just därför vi orkar fortsätta att lägga det där oändliga pusslet, varje dag.

Johnnie Lindgren är idrottslärare på Dallidenskolan i Kils kommun och driver Instagramkontot Vinnovationscoachen.

LÄS ÄVEN

Lindgren: Länge leve barnsligheten!

Lärarens sommarhälsning till alla elever: ”Du är inte ditt betyg!”

Lindgren: Så fick jag eleven att övervinna alla hinder

Lindgren: Så stärker vi elevernas mod, skicklighet och envishet