Jarnlo: När mobilen läggs undan uppstår magi

Jag sitter i en obekväm soffa med mobilen i händerna samtidigt som de enformiga tonerna från barnfiolerna strömmar ut från dörren bredvid mig. Dottern är på prova på-kurs på kulturskolan och det rastlösa skrollandet blir som vanligt min syssla när det finns lite meningslös väntetid att slå ihjäl.

Men så passerar en kulturskollärare i korridoren.

”Oj, det ser tråkigt ut. Spelar du inte något instrument?” frågar han.

Jag förklarar att jag spelade både fiol och klarinett när jag var yngre, men att det var ett tag sen nu.

”Vi har en gladjazzkurs i rummet här borta och saknar en klarinettist. Vi har en klarinett du kan låna om du vill vara med? Det är ju roligare än att bara sitta här och stirra ner i telefonen”, säger han.

Det har han rätt i tänker jag och fem minuter senare befinner jag mig i blås­sektionen i jazzorkestern tillsammans med några tonåringar som undrar om jag är ny lärare.

”Eh, nä min dotter spelar fiol i rummet bredvid och er lärare undrade om jag ville vara med och spela i väntan på att hon ska bli klar.”

Lärarens hurrarop får alla att våga

Det blir 40 fantastiska minuter med ”When the saints go marchin in” som grundmelodi och massor av bra, konkreta tips varvat med en del teori på hur man kan brodera ut improvisationen för att jazza till låten.

Lärarens hurrarop och tjoande uppmaningar om att våga släppa loss ljuder i rummet när soliststafettpinnen flyttar från instrumentalist till instrumentalist.

”Vill du prova nu, Hampus?” ropar läraren när turen kommit till mig.

Jag befinner mig redan ganska långt utanför min komfortzon, men det tillåtande klimatet i rummet får mig att lite trevande lämna grundmelodin och snubbla fram något som åtminstone bitvis andas lite jazz men i stora stycken bara låter dåligt.

Efter lektionen säger läraren att jag är välkommen tillbaka när jag vill: ”Du var perfekt, inte för bra och inte för dålig.”

Upplyft av upplevelsen sätter jag mig i den obekväma soffan igen och väntar de fem minuter som återstår innan dottern kommer ut från sin lektion med ett stort leende på läpparna och säger att hon vill börja spela fiol på riktigt nu. Tänk vilka magiska saker som händer när vi lägger undan mobiltelefonerna och är kreativa på riktigt en stund.

Tack för det kulturskolan och alla inspirerande lärare!

Hampus Jarnlo är editionschef och redaktör för Ämnesläraren