DiMaria: Så behåller vi nyfikenheten för vårt ämne

Varje terminsstart väljer jag ett ledord för den stundande terminen. Det behöver inte vara ett nytt begrepp men det ska vara något jag fokuserar på och påminner mig själv lite extra om under terminens gång. Jag hade passande nog just valt ”vara nyfiken” som mitt motto när jag läste reportaget om Estlands höga Pisaplacering i tidningen Vi Lärare. I reportaget konstaterade en av de intervjuade lärarna att han hela tiden vill utveckla klassrumsövningar som ska väcka elevernas nyfikenhet, något jag gissar står högt upp på de flesta lärares önskelistor och något vi ofta pratar om i kollegiet. Men för att väcka elevers nyfikenhet behöver även vi pedagoger ha en inneboende nyfikenhet på vårt ämne likväl som på våra elevers förkunskaper och motivationstriggers. Även om det diskuteras oftare nu än tidigare skulle jag önska än fler diskussioner om just det. Alltså, hur gör man för att fortsätta vara nyfiken på ämnet efter alla år i yrket (och alla rundor av samma fyra ackord) och på vilket sätt nyttjar man nyfikenheten i sitt klassrum? 

En alltför detaljerad planering hämmar mig

Utöver ett nytt ledord innebär terminsstart också en efterfrågan på en terminsplanering. Jag ska vara ärlig och erkänna att jag i januari inte kan planera detaljerat för vad vi ska göra i maj, jag har ju ingen aning om vilka kringelkrokiga vägar vi ska komma att vandra då jag inte vet vilka frågor och önskemål som kommer dyka upp längs vägen. För mig hämmar en allt för detaljerad terminsplanering min flexibilitet och nyfikenhet. I januari vet jag vilka mål vi ska arbeta mot och vilka områden jag vill täcka in under terminen. Men ingång, repertoar­val eller områdets utformning och längd växer ofta fram under terminens gång i samråd med både elever och kollegor.

För att visa att jag är nyfiken finns en önskelåda i musiksalen. Där kan man lägga en lapp med önskemål om framtida lektionsinnehåll. Jag är tydlig med att alla önskemål kanske inte går att genomföra men att jag gör mitt bästa för att på något sätt väva in elevernas önskemål i undervisningen. Jag är alltid lika nyfiken på att läsa vad som står på lapparna och lådan har gett mig goda uppslag och nya insikter.

Måste själv vara nyfiken

Jag vill också tro att nyfikenhet främjar dialogen i klassrummet. Precis så viktigt som det är att vi lärare kan besvara frågor som ”vad” och ”varför” behöver vi även påminna oss om att ställa samma frågor till eleverna och inte bara konstatera att de klarar av att spela sin stämma med relativt god säkerhet. Vad var skillnaden när du spelade med omvända ackord i dag mot förra veckans spel i grundläge? Varför tycker du det? 

Om jag vill skapa nyfikna elever måste även jag vara nyfiken i klassrummet. För mig personligen handlar det om en ständig växelverkan mellan att försöka ha en nyfikenhet på vissa ämnesområden, material-, och läromedelsval eller på mina elever. ”Vi ska formulera och leta efter kännetecken på lärande, inte kräva kunskaper”, sa Johan Alm så klokt om ordbytet från kunskapskrav till betygs­kriterier vid implementeringen av läroplanen Lgr22. Det om något förutsätter väl en nyfikenhet hos oss pedagoger.   

Carolina DiMaria är musiklärare, årskurs 1–9, och förstelärare i estetiska lärprocesser på Margarethaskolan i Knivsta

LÄS ÄVEN

DiMaria: Musiken kan inte vara kul för alla hela tiden

DiMaria: DN:s ledare får det att vända sig i magen på mig

Så lyfter musikundervisningen med rätt dialog

DiMaria: Därför är relationsbyggandet en utmaning för oss ämneslärare