Krönika Utvecklingssamtalen borde handla mer om utveckling och lärande – inte om vad eleven tycker är kul, menar musikläraren Carolina DiMaria.
”Musik ska ju som bekant byggas utav glädje” fick jag en gång höra av en förälder när hennes son beklagade sig över ackordsspelsmomentet på vårt utvecklingssamtal. Jag var på väg att svara henne med raden om ”arbetsdisciplin” och ”att jobba på ackord” från den Lill Lindfors-sång hon valt att citera. Men jag sansade mig och pratade i stället om uthållighet, mindset och ämnets syfte. Givetvis är det viktigt att eleverna tycker undervisningen är stimulerande, men att erbjuda en undervisning som alla elever tycker är rolig varje lektion känns minst sagt som en utmaning. Ibland får man helt enkelt nöja sig med att vissa elever förstår varför vi jobbar med något utan att de behöver älska momentet.
Föreställning hos vårdnadshavare
Jag tror de flesta förstår mitt resonemang men jag får ibland känslan av att det finns en föreställning hos vårdnadshavare om att allt vi gör på musiken måste vara roligt. Min förhoppning är att de flesta elever tycker om musikundervisningen men självklart är inte alla alltid nöjda med samtliga arbetsmoment. Någon vill spela piano, en annan längtar efter trumsetet och en tredje vill jobba digitalt.
Utvecklingssamtalen tar så mycket tid för all personal på skolan och de behöver därför vara konstruktiva.
Ibland kan denna längtan, eller missnöje om du så vill, uttalas i musiksalen medan den ibland kan yttra sig i ett utvecklingssamtal. Jag välkomnar att eleverna känner sig bekväma nog att uttala det i undervisningen då det ger mig möjlighet att bemöta och förklara, men att det ska ta tid på utvecklingssamtal kan jag inte riktigt förlika mig med. Utvecklingssamtalen tar så mycket tid för all personal på skolan och de behöver därför vara konstruktiva. Allt för ofta tycker jag tyvärr att utvecklingssamtal förvandlas till utvärderingssamtal där eleven till exempel utvärderar vad som är mer eller mindre roligt i skolan i stället för att prata framgångsstrategier.
Vill se ett nytt sorts utvecklingssamtal
Nu krävs ett förtydligande: ni som genomför samtalen gör ett fantastiskt jobb. Det här handlar inte om er insats utan mer om de mallar som rektorer och lärplattformar anger som grund för samtalen. I stället för att fylla i smileys, lista favoritämnen eller färglägga ämnen utifrån hur de känns önskar jag att samtalet fokuserar på reflektioner kring arbetsinsats och kunskapsutveckling. Tänk om eleven som förarbete i stället fick berätta om en skolinsats hen är stolt över, vilka styrkor eleven tycker sig ha i skolan, vilka förmågor denne anser sig ha förbättrat eller vilken app som upplevs som mest hjälpsam och varför.
Jag hade önskat att utvecklingssamtalet var ett tillfälle där elever fick öva på att sätta ord på sitt kunskapande.
Som lärare jobbar vi ständigt med att konkretisera lärandeprocessen med det slutgiltiga målet att eleverna ska förstå det egna lärandet. Jag hade önskat att utvecklingssamtalet var ett tillfälle där elever fick öva på att sätta ord på sitt kunskapande och prata framgångsstrategier i stället för skollunch, ofräscha toaletter eller vad som är roligt och tråkigt.
Jag hoppas vi kan börja se utvecklingssamtalen som den viktiga del i arbetet för en likvärdig skola som de faktiskt är. Jag skulle önska att samtalens innehåll och utformning diskuteras utifrån ett utvecklingsperspektiv i stället för ett utvärderingsperspektiv. Vilka frågor ställer du för att skapa grund för att utveckling diskuteras i stället för utvärdering?
Carolina DiMaria är musiklärare, årskurs 1–9, och förstelärare i estetiska lärprocesser på Margarethaskolan i Knivsta.
LÄS ÄVEN
DiMaria: DN:s ledare får det att vända sig i magen på mig
DiMaria: Därför är relationsbyggandet en utmaning för oss ämneslärare
DiMaria: Kreativiteten väcks inte om vi bara nöter
DiMaria: Ett svek att vissa elever aldrig får spela på musiken