DiMaria: Låt inte lucia knäcka redan stressade musiklärare
Krönika Istället för tipp tapp hörs klockans tick tack för redan stressade musiklärare, skriver musikläraren Carolina DiMaria.
Carolina DiMaria är musiklärare på Gluntens Montessoriskola i Uppsala och adjungerad adjunkt på Uppsala universitet.
Årets ledord ”håll i och håll ut” i all ära, men nu gäller det att vi ”håller om och håller bort”. Vi behöver välja vad som är oumbärligt för oss och vad vi kan avvara. Jag förstår att det svider, vi har fått avstå aktiviteter och traditionsenliga firanden många gånger det gångna året. Som bekant är just vanor och traditioner viktigare än någonsin i extrema situationer. Men frågan nu är vilka traditioner vi bör värna om – hålla om – och vilka vi just i år kanske bör avstå från – hålla bort.
En tradition som diskuteras livligt bland oss musiklärare just nu är lucia. På vissa skolor är luciafirandet helt inställt. På andra skolor gör man precis som vanligt. Vissa skolor väljer att spela in film i förväg eller livesända tåget till klassrummen, två lösningar som kräver teknisk kunskap, ett stabilt nätverk och en hel del extraarbete. Ofta faller lotten endast på musikläraren att arrangera lucia och jag kan bara hoppas att de åtminstone får teknisk assistans eller tidskompensation på de skolor där man nu genomför digitala luciafiranden.
Andra skolor lussar istället utomhus där utmaningen ofta blir att få ljudet att bära och gitarrerna att hålla sig stämda, men där GDPR och filmtillstånd inte blir ett huvudbry.
Precis som sången Tomtarnas julnatt verkar ha oändligt många tomtar som kryper upp ur vrårna finns det i år lika många lucialösningar. Ingen publik och att sprida ut de lussande barnen är två lösningar. Att inte låta klasserna blandas vid filmningen är en annan åtgärd som då kräver separata klassinspelningar som sedan ska klippas ihop. Istället för tipp tapp hörs klockans tick tack för redan stressade musiklärare.
Givetvis är det oerhört viktigt att vi följer restriktionerna men med tanke på att klasserna dagligen blandas i matsal och på fritids undrar jag vilken skillnad det skulle göra att de blandas för ett filmat luciatåg? Om det är själva sångmomentet i sig som är en potentiell smittofara kanske genomförandet i sig bör ifrågasättas? Eller handlar det om att det filmade luciatåget skulle synliggöra en klassblandning som annars inte syns utåt men som är vardag i både matsal, trånga korridorer, på fritids och fritidsgårdar?
Oavsett hur ni gör på er skola vill jag påminna er om att tänka igenom vad som är värt att hålla om och vad vi kan hålla bort, vi har ju hållit i och hållit ut så länge nu. Det engelska uttrycket ”pace yourself” är en fin påminnelse om att vi behöver begränsa oss, kanske särskilt nu i betygstider under årets mörkaste månad med en global pandemi rasandes runt om oss. Vad kan du avvara i år? Jag tror att vi är tröttare än någonsin och jag förstår att ett luciatåg känns som ett fint och värdigt avslut på året, men är det värt det, just i år?
LÄS ÄVEN
Forskare: Sång kan sprida mer covid-19 än tal
