I talet underströk Justin Hurwitz vikten av att alla ska få hitta det där som hjärtat klappar lite extra för, något han kallar för att skapa tillfällen. Och visst är det precis det vi gör varje dag, skriver musikläraren Carolina DiMaria.

I sitt tacktal vid Golden Globe-ceremonin tackade den amerikanska filmkompositören Justin Hurwitz det kommunala skolsystemet och dess musikundervisning. I talet underströk han vikten av att alla ska få hitta det där som hjärtat klappar lite extra för, något han kallar för att skapa tillfällen. Och visst är det precis det vi gör varje dag. Vi skapar tillfällen där elever ska få upptäcka de praktisk-estetiska ämnena, och sig själva, med förhoppningen att de vid något tillfälle ska få uppleva känslan av att tappa bort både tid och rum för att något är så roligt.


När jag tänker tillbaka på vilka tillfällen som givits mig känner jag en enorm tacksamhet. Mina tre första skolår gick jag i bildklass. Varje vecka arbetade vi med konstnären Joaquin Rosell i vår ateljé där vi tryckte, krossade porslin, byggde skulpturer och målade. När vi inte befann oss i ateljén kunde vi till exempel stå högst upp på Upplandsåsen och måla Fyrisån där nedanför. Hur de släpat ett tjugotal stafflier upp för den branta åsen vågar jag inte ens tänka på.

Tillfällena är ovärdeliga


I lågstadieläraren Britts klassrum fanns balansbrädor, bollar, puffar och annat långt före det fanns i andra klassrum. Det gjordes studiebesök i vårt klassrum där man förundrades över alla dessa saker. Det konstnärliga fanns alltid med i klassrummet, men så även tekniken, som den stora klumpiga datorn där vi redan från årskurs 1 fick träna fingersättning och datorkunskap. Det kanske inte låter så speciellt idag, men då, i början på 1990-talet var det allt annat än vanligt. Av en slump träffade jag fröken Britt igen, strax innan hon dog och jag gavs ett nytt viktigt tillfälle: att som vuxen få tacka henne för alla de tillfällen hon skapade i sin undervisning. Tillfällen där jag dagligen fick möjlighet till varierade intryck såväl som uttryck. Tillfällen som är ovärderliga nu när jag tänker tillbaka på det.

Men visst är det så att de tillfällen vi erbjuder våra elever inte alltid behöver vara av en uppvisande karaktär. Jag fastnar lätt i viljan att skapa konserter, utställningar, utbyten och liknande och jag behöver därför påminna mig själv om att tillfällen sker mest hela tiden. Att få lyssna på ett okänt och annorlunda stycke musik, provspela ett nytt instrument, uppleva musicerandets samhörighet eller lära känna sin egen skapandeprocess är minst lika viktiga, om inte ännu viktigare, tillfällen. Faktum är att vi ofta pratar om undervisning, styrdokument och sammanhang men vad det egentligen handlar om är det som Justin Hurwitz så fint benämner som tillfällen. Vi vill skapa de bästa av tillfällen för våra elever.

Glöm inte bort er egna tillfällen

Nu står vi inför en ny termin och planerar för just dessa tillfällen. Vi gör efterforskningar, skapar nytt material och arrangerar låtar. Vi ber om råd och delar med oss till varandra. Men vi pratar inte lika mycket om vilka tillfällen vi skapar för oss själva, som lärare. Mitt nyårslöfte är just att jag ska bli bättre på att skapa tillfällen för mig själv. Minst tre podd-avsnitt i veckan, en bok i månaden, men framför allt, mer tid för mitt eget musicerande. Jag gissar att jag inte är ensam om att åsidosätta mina egna tillfällen och jag hoppas att vi i våra lärarrum även kan prata om vad vi gör för att ge oss själva inspiration och fortbildning och inte endast hur vi ska göra det för våra elever.

Carolina DiMaria är musiklärare på Margaretaskolan i Knivsta och adjungerad adjunkt vid Uppsala universitet.

LÄS ÄVEN

DiMaria: Ett svek att vissa elever aldrig får spela på musiken

DiMaria: Bristen på musiklärare är inte problemet

DiMaria: Det finns faktiskt fördelar med musik i helklass

DiMaria: Susanne Nyström vet inte vad som krävs för att lära sig spela trumpet

DiMaria: Vi lärare har tacklat det senaste året på ett enastående sätt