DiMaria: Glöm inte bort varför vissa elever beter sig respektlöst

I skolvärlden är det dynamiska och statiska tänk­andet två bekanta termer där det dynamiska tänkandet innebär att man uppfattar förmågor och talanger som form- och utvecklingsbara medan man i det statiska tänkandet ser dessa som medfödda och utanför den egna kontrollen. Tanken är inte att man endast har ett av dessa tankesätt men att det gäller att träna upp det dynamiska tankesättet i exempelvis lärsituationer.

Begreppet myntades av Carol Dweck i början på 2000-talet men liknande tankegångar fanns betydligt tidigare än så. 1918 års Nobelpristagare i fysik, Max Planck, sa: ”När du förändrar ditt sätt att betrakta saker förändras de saker du betraktar.” 

Uppmuntran och positiv förstärkning

Plancks och Dwecks tankar har nästlat sig så djupt in i våra klassrum att vi nästintill förbjuder ”inte”-meningar, fokuserar på positiv förstärkning, jobbar aktivt med framgångsfaktorer och sliter vårt hår i jakten på de vassaste reflektionsfrågorna för att hjälpa våra elever att nå hela vägen fram.

”Nej, säg inte att det inte går, det går ju framåt. Jag ser att när du spelar långsamt hinner du med ackordet i slutet av takten utan problem, nu gäller det bara att fortsätta öva långsamt på det sättet jag visade så kommer du kunna öka tempot gradvis. Du klarar det!”

Jag gissar att vi är många som sagt en kommentar liknande denna. Uppmuntran och positiv förstärkning behövs i all undervisning och kanske särskilt i musik­salen eftersom det i vår kursplan dessutom står att vi ska hjälpa eleverna att skapa en tilltro till den egna förmågan. Men hur är det med oss själva? Hur väl har Plancks kloka ord smugit sig in i lärarrummen runt om på våra skolor?

Går att ändra synsätt

Både i överlämningar och i konversationer bland kollegor har jag hört elever beskrivas som flamsiga, jobbiga eller respektlösa. ”Kan inte bara eleven si och så sluta flamsa bort det mesta av lektionerna och börja jobba i stället” har vi nog alla hört någon gång, kanske tänkt själva och eventuellt även sagt någon gång. Tänk vilken skillnad det blir om vi i stället betraktar den flamsiga eleven som en elev som har svårt att hushålla med energi och fokus under lektionen. Innehållet är ungefär detsamma, men ­sättet vi porträtterar eleven på skiljer sig avsevärt åt och den senare tolkningen gör att vi även behöver rikta blicken mot oss själva: ”Hur kan jag hjälpa eleven att hushålla med sin energi och sitt fokus så att hen kan börja jobba?”

Som lärare i det som ofta benämns som praktisk-estetiska ämnen tycker vi nog alla att det är av yttersta vikt att eleverna får hitta sin unika egenart, sitt intresse och sin glöd oavsett om det är musik eller någon annan uttrycksform. Men för att hjälpa vissa elever hitta fram dit tror jag Plancks kloka ord är en viktig devis att försöka leva efter i sitt yrkesutövande. Om jag bara ser en elev som tramsar eller stör kanske jag missar att se en elev som är osäker och rädd att göra fel. Om jag ser att den respektlöse eleven egentligen bara är fast besluten om att inte tappa ansiktet så kommer jag antagligen att möta den eleven på ett annat sätt. Låt Plancks ord guida oss under det här läsåret även i lärarrummen, för det kommer uppstå stunder när vi kan behöva påminnas om detta.   

Carolina DiMaria är musiklärare, årskurs 1–9, och förstelärare i estetiska lärprocesser på Margarethaskolan i Knivsta.

LÄS ÄVEN

DiMaria: Bristen på musiklärare är inte problemet

DiMaria: Det finns faktiskt fördelar med musik i helklass

DiMaria: Musiken kan inte vara kul för alla hela tiden

DiMaria: Så behåller vi nyfikenheten för vårt ämne

DiMaria: Ett svek att vissa elever aldrig får spela på musiken