DiMaria: Det räcker inte att bara sitta i en ring och sjunga

Jag var i förskoleklassen och temat för dagen var ”mäta och jämföra”. Framför mig stod fyra karaffer fyllda med olika mängd vatten och vi skulle urskilja om tonen som skapades var mörk, ljus eller mittemellan. Vi spelade även linjalorkester och jag visade bland annat hur tonhöjden på en sugrörsflöjt blev ljusare varje gång den klipptes av. Eleverna var engagerade och de skrattade högt när min lilla flöjt klipptes av när jag spelade på den. I samtliga övningar hade dock eleverna svårt att avgöra om det var en ljus eller mörk ton de hörde. De förväxlade ljust med mörkt varje gång.

Synvärlden hjälpte inte eleverna

Eftersom ljudvärlden ofta uppfattas som abstrakt och synvärlden som konkret valde jag att ha olika färger på vattnet i karafferna. Eleverna ritade även av det i ett tillhörande häfte. Vi pratade om att ju längre något är desto mörkare blir tonen och trots att de såg att karaffen med det blåfärgade vattnet var den mest fyllda svarade barnen att den behållaren gav den ljusaste tonen. Synvärlden hjälpte alltså inte barnen i deras lyssnande. Jag gick förundrad från passet. Klart var att vi definitivt behövde jobba vidare med tonhöjder. Mer oklart var varför övningen varit så svår för eleverna?

Hur ofta tillåts små barn närma sig musik från ett utforskande perspektiv?

Jag frågade mig själv vad musicerande med små barn egentligen innebär? Att sitta i ring och sjunga tillsammans? Att dansa till hitlistepop och musik som ofta inte skiljer sig från musiken barn möter i hemmet? Givetvis ser det olika ut från förskola till förskola men ovanstående är den vanligaste beskrivningen jag får av hur musicerandet ser ut när jag fortbildar på förskolor. Sjunga och dansa är jätteviktigt, ja, men resten då?

Kan inkluderingen begränsa?

Musik ses ofta som inkluderande och jag undrar om det är därför det blir ett sådant fokus på sång med tillhörande förutbestämda rörelser? Kan det inkluderande synsättet begränsa hur vi arbetar med musik? Hur ofta tillåts små barn närma sig musik från ett utforskande perspektiv? Möjliggör den konkreta synvärlden enklare för ett utforskande; penslar, svampar, fingerfärg, lera och utklädningskläder är vanliga inslag i små barns skapande. Hur ser det skapandet ut i den abstrakta ljudvärlden som musik ofta räknas till? Givetvis ska vi fortsätta samlas i ring och sjunga med våra barn men jag önskar att utforskandet av musik förstärks och tar olika skepnader både i och utanför ringens musikstund.

För att kunskapande ska ske på ett fördjupat sätt behöver experimenterandet få ta plats.

Fokuserar vi som jobbar i grundskolans första årskurser mer på musik ur det inkluderande per­spektivet än det utforskande? Vårt fokus är såklart på ett kunskapsintag men för att kunskapande ska ske på ett fördjupat sätt behöver experimenterandet få ta plats. Om vi utgår från att våra elever tidigare fått experimentera mer än vad de faktiskt fått kanske vi erbjuder för få sådana moment i vår undervisning? Förskoleklassen har nu kroppsligen format sig efter tonhöjder, skapat ljust och mörkt, lyssnat, associerat och ska skapa melodier i garn. Ja du läste rätt, garn. Den abstrakta melodin konkretiseras då av bildämnets linje, skapade av garn, som översätts till ett framförande på xylofonen. Hur experimenterar du i ditt klassrum?

Carolina DiMaria är musiklärare på Margarethaskolan i Knivsta och adjungerad adjunkt vid Uppsala universitet.

LÄS ÄVEN

DiMaria: Kreativiteten väcks inte om vi bara nöter

Därför får många barn aldrig lära sig att sjunga

DiMaria: Ett svek att vissa elever aldrig får spela på musiken

Symfoniorkester framför musik komponerad av Helenas elever