Krönika I skolans värld uppmuntrar vi ofta varandra att be om hjälp, men snälla klasslärarkollegor, kom ihåg de olika förutsättningarna för relationsskapande i ditt kollegiala bemötande när en kollega faktiskt ber om hjälp, skriver musikläraren Carolina DiMaria.
Nu börjar ett nytt läsår och jag hälsar dig välkommen. Jag säger ”välkommen” istället för ”välkommen tillbaka” för den här krönikan riktar sig till dig som är ny i yrket eller till dig som börjar på en ny skola.
Att vara ny på jobbet är en utmaning. Utöver att lära känna sina arbetskamrater, navigera plattformar, brottas med kopiatorer och hitta rätt i korridorerna kommer även det oerhörda arbetet med att lära känna alla elever. För en ämneslärare rör det sig om flera 100 namn och personligheter. Det är en utmaning.
Jag minns bildläraren som bad klassläraren om hjälp med en elev som testade gränserna på bildlektionerna. Klassläraren svarade kort att det minsann inte var några problem på hennes lektioner. Bildläraren stod tyst och krympte i både storlek och självförtroende. Klassläraren menade nog inget illa men det blev tydligt att hon saknade förståelse för att relationsbyggandet ser annorlunda ut och ofta tar längre tid för ämneslärare.
Våga be om hjälp
Det säger sig självt att det är en utmaning att bygga relationer när man träffar eleverna en gång i veckan, och om den korta stunden dessutom fylls av tjat kan det kännas omöjligt att få till en god relation. Om du som ny kämpar med en relation eller ett beteende råder jag dig att be klassläraren om ett möte tillsammans med dig och eleven där ni kan skapa gemensamma överenskommelser. Klassläraren som träffar eleven dagligen kan då påminna eleven om dessa överenskommelser på ett sätt som vi ämneslärare inte har möjlighet till. Ibland kan det kännas frestande att be klassläraren prata själv med eleven, men då blir det inte er överenskommelse utan deras, och det är bättre om det är er gemensamma överenskommelse ni jobbar mot. En professor sa en gång till mig: ”För att vara professionell krävs samarbete” och det ligger mycket i det.
Förenklat skulle man kunna se relationsbyggandet som ett bankkonto. Precis som vi gör insättningar på banken för att bygga upp ett kapital gör vi även det med våra elever. Insättningar på elevkontot kan bestå av positiv förstärkning, nyfikenhet eller omtanke. Om du behöver göra ett uttag i form av en tillsägelse så finns det ett kapital att ta av vilket betyder att eleven antagligen kommer lyssna på dig, utan att tillsägelsen förstör relationen. Men precis som på banken blir det svårt att göra ett uttag om du inte kunnat göra insättningar först.
Kom ihåg de olika förutsättningarna
I skolans värld uppmuntrar vi ofta varandra att be om hjälp, men snälla klasslärarkollegor, kom ihåg de olika förutsättningarna för relationsskapande i ditt kollegiala bemötande när en kollega faktiskt ber om hjälp. Kom ihåg att när du halvvägs in i terminen hunnit etablera någorlunda relationer till dina elever har vi endast hunnit träffa dem en handfull gånger. Ge ett bättre svar än vad min bildlärarkollega fick. Var nyfiken. Bjud in till samtal.
Till dig som är ny i yrket: ha tålamod och var nyfiken. Se lunchvakt, rastvärderi, korridorshäng och utflykter som relationsbyggande tillfällen. Be om hjälp när du kör fast och påminn dig själv, och eventuella kollegor att det kan ta lite längre tid för oss att skapa relationer till våra elever. Välkommen!
Carolina DiMaria är musiklärare på Margarethaskolan i Knivsta
LÄS ÄVEN
Bildläraren Paula har 518 elever: ”Jag kan inte ens namnen på alla”
DiMaria: Det räcker inte att bara sitta i en ring och sjunga
DiMaria: Kreativiteten väcks inte om vi bara nöter
DiMaria: Justin Hurwitz tack till musikskolan sätter fingret på något viktigt
DiMaria: Ett svek att vissa elever aldrig får spela på musiken