Hasselskog: Det är dumt att ställa ämnen mot varandra

Peter Hasselskog är universitetslektor vid slöjdlärarutbildningen på HDK, Göteborgs universitet.

Betoningen på fakta och förståelse ska öka, samtidigt som syftet och innehållet ska få ett tydligare fokus i lärarnas undervisning. Det stod klart redan i Skolverkets förarbete till de reviderade kursplaner för grundskolans ämnen som regeringen beslutade om i augusti.

Det här väcker vissa frågor hos mig. Ett sätt att se på faktakunskaper är som kunskaper ”om” något, till exempel att veta den kemiska beteckningen på järn eller att kunna namnet på huvudstaden i Zimbabwe.

Skolans praktisk-estetiska ämnen kännetecknas snarare av kunskaper ”i” och ”genom”, till exempel ”i att utveckla idéer och motivera tillvägagångssätt” (bild och slöjd), eller ”genom att planera och genomföra/tillaga” (idrott och hälsa och hem- och konsumentkunskap).

Att ställa olika kunskapsformer (om, i och genom) eller ämnen mot varandra är lika dumt som att försöka avgöra vad som är viktigast – att äta eller att andas? Ändå kan debatten om skolan ibland uppfattas göra just det, till exempel ställa ”antiken” mot ”att sticka”. Jämförelsen är omöjlig! Den ställer lärandemål (kunskaper om antiken), mot aktiviteten (sticka) i stället för det avsedda lärandet i och genom stickning.

Att fokusera på de långsiktiga målens verb i de praktisk-estetiska ämnenas reviderade kursplaner säger mycket om såväl kunskapsformer som vilken typ av förmågor våra ämnen syftar till att eleverna ska utveckla: utveckla idéer, välja, anpassa aktiviteter, tillaga, genomföra, uttrycka och kommunicera, sjunga och spela, planera, röra sig allsidigt, hantera annat praktiskt arbete, formge och framställa, simma och hantera nödsituationer, skapa, analysera, agera säkert och förebygga risker, värdera, motivera tillvägagångssätt, reflektera över arbetsprocesser och resultat, uppleva.

Visst är det viktiga och centrala förmågor för alla som våra ämnen syftar till? Och poängen är alltså att alla dessa förmågor utvecklar eleverna i och genom att exempelvis teckna, sjunga, baka, löpa och slöjda.

Skolans ämnen undervisas av utbildade lärare med didaktiskt kunnande i sitt eller sina ämnen. Skillnader mellan lärare och ämnen kan förstås kopplas till olika ämnesinnehåll, men också till varje ämnes specifika kunskapsformer. En SO-lärare är utbildad för att i undervisningen utveckla elevernas kunskaper om bland annat ”sociala, ekonomiska, politiska, rättsliga och mediala förhållanden och strukturer i samhället”, medan lärare i bild och slöjd har ämnesdidaktisk kompetens att stärka elevernas förmåga att ”utveckla idéer samt välja och motivera tillvägagångssätt”. Olika ämnen, olika kunskapsformer, olika ämnesdidaktisk kompetens.

Låt oss gemensamt lyfta våra ämnens kunskapsformer och vilka förmågor som utvecklas i och genom undervisningen, snarare än ”vad vi gör”. Det skulle bidra till mindre eget tyckande, något som är allt för vanligt i dagens debatt om skolan. I stället lyfter vi fram våra ämnen, kunskapsformer och officiella målsättningar enligt gällande läro- och kursplan.

LÄS ÄVEN

Dubbel glädje när slöjden är på riktigt

Slöjda med dator eller tumstock?

Forskaren: Nej, slöjd är inte ”fritt arbete”