Krönika Att lära sig ett instrument handlar aldrig från början om kreativitet. Det är viljekraft. Repetition. Det är uthållighet och time management. Engagemang och hängivenhet. Med andra ord: flit och disciplin, skriver Carolina DiMaria i ett svar på Susanne Nyströms ledartext i DN.
I DN den 6/4 uppmanar ledarskribenten Susanne Nyström att årets begränsade tillgång på sommarjobb inte får bli en ursäkt för att hobbyliknande sommarjobb skapas. Ett av de sommarjobb hon klassar som ”hobbyliknande” är orkestermusicerande, jag gissar i alla fall att det är vad hon åsyftar med att ”få betalt för att spela trumpet”. Kort efter publiceringen twittrade Nyström ett svar på de många upprörda kommentarer hon tagit emot: ”Det är inget fel på att försörja sig på musik/skrivande. Däremot är en 15-åring generellt inte där än”.
Förlåt, men det har väl aldrig handlat om att vi ska ersätta våra symfoniorkestrar med tonåringar? Givetvis måste de få ett uppdrag anpassat efter ålder och kunskapsnivå. Sommarjobbarna på Ica är nog inte heller redo att försörja sig som butikschefer men de får ändå plocka frukt, städa gångar och stapla varor. Varför ska då våra ungdomar inte få spela instrument? Sommarlovsorkestrar är alltid ett välförtjänt uppdrag – för många ungdomar det första betalda jobbet – efter år av lektioner och övning.
Orkesterjobben lottas inte ut
Eller tror kanske Nyström att vem som helst kan få ett sånt sommarjobb? Att det är ett kommunalt lotteri där instrumenten slumpvis lottas ut: ”Och trumpetplatsen går till...” De som trakterar ett instrument så pass väl att de kan repa in ett konsertprogram och sedan konsertera har flera år av övning i ryggsäcken och får just därför ett sådant sommarjobb. Även om de endast är 15 år gamla.
När Truman Capote blev mött med kommentarer om hur fantastiskt det var att han, trots sin unga ålder, kunde skriva med ett så utmärkt språkbruk svarade han: ”Fantastiskt? Jag hade ju skrivit dag ut och dag in i 14 års tid.”
Capotes svar skiner ljus på något som är självklart för alla som givit sig hän något, nämligen att inget kommer gratis. Det handlar alltid om hårt och metodiskt arbete. Att som Nyström likställa musicerande med kreativitet och entreprenörsanda och helt separera det från flit och disciplin får mig att anta att Nyström endast varit en kulturmottagare och därför är helt oinsatt i musicerandeprocessen. Oinvigd i hur mycket som faktiskt krävs för att plocka upp ett instrument varje dag. Oförstående för hur tålamodsprövande det kan vara att öva samma passage gång på gång. Att lära sig ett instrument handlar aldrig från början om kreativitet. Det är viljekraft. Repetition. Det är uthållighet och time management. Engagemang och hängivenhet. Med andra ord: flit och disciplin.
Förringar en hel yrkeskår
I kursplanen för musikämnet i grundskolan står det att musik har olika funktioner och betyder olika saker för var och en av oss. Det är tydligt att Nyströms musiksyn inte överensstämmer med min och mina musiklärarkollegors syn. För att inte tala om alla musikstudenter och musikälskare runt om i landet. Att paketera musicerande till en färdig produkt som anses vara oförenlig med flit och därför betraktas som ett hobbyarbete är ett förringande av en hel yrkeskår precis som det är aningen naivt att mena att grönsaksodlingarna inte dragit profit av entreprenörsanda.
Dock håller jag med Nyström om en sak, nämligen att det finns en missvisande relation mellan arbetsinsats och betalning. För visst är det så att kommunens lön för tre veckors sommarjobb inte motsvarar alla år av instrumentövning. Men ungdomarna klagar inte. De är oftast överlyckliga över att äntligen ha fått testa sina vingar. Att ha fått en inblick i ett yrkesliv som vissa av dem senare kommer att välja, kanske just på grund av det där sommarjobbet.
LÄS ÄVEN
DiMaria: Vi lärare har tacklat det senaste året på ett enastående sätt
DiMaria: Pandemin visar hur viktiga våra ämnen är