Olika sätt att slöjda i särskolan
Forskaren Anna Sjöqvist är universitetsadjunkt i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet. Foto: Getty Images och privat
Forskning Elever med intellektuell funktionsnedsättning har ofta begränsade möjligheter att styra sitt eget liv som vuxen. Men hur ser det ut i slöjdsalen? Och vilka effekter får det på undervisningen?
1. Slöjd som bildningsmedel
Slöjden betraktades som ett bildningsmedel för barn och unga med intellektuell funktionsnedsättning redan runt förra sekelskiftet. Inte främst för att de skulle lära sig ett hantverk, snarare för fostran och personutveckling, berättar Anna Sjöqvist, vars avhandling belyser olika perspektiv på slöjdundervisning i grundsärskolan. Bland annat med fokus på begreppen självbestämmande, medbestämmande och solidaritet.
– Det är viktiga aspekter eftersom de här elevernas möjligheter att själva styra sina liv är så begränsade.
2. Självbestämmande skapar utmaningar
Genom att följa fyra lärare har hon fördjupat sig i det hon kallar för det didaktiska kontraktet; outtalade principer mellan elever och lärare som får konsekvenser för undervisningens utformning och elevernas bestämmanderätt.
– I ett fall byggde undervisningen till stor del på elevernas egna intressen, vilket gav utrymme för självbestämmande. Men rent ämnesdidaktiskt kan det innebära att läraren har svårt att förbereda sig eftersom man inte riktigt vet vad som ska hända under lektionen.
3. Solidaritet när läraren bestämmer
I ett annat exempel bestämde läraren innehållet helt och hållet. Instruktionerna var tydliga och alla moment utfördes samtidigt.
– Det gav ett litet utrymme för självbestämmande, men visst utrymme för solidaritet. Eleverna väntade in varandra och pratade om vad andra gjorde. De uppmärksammade varandra, vilket visade sig vara ganska ovanligt vid slöjdundervisning i grundsärskolan.
4. Medbestämmande gav diskussioner
I ytterligare ett klassrum var eleverna som isolerade öar. Arbetet var styrt, eleverna jobbade med likadana slöjdprodukter i individuell takt.
– Men det fanns ändå visst utrymme för eleven att förhandla om ämnesinnehållet. Alltså om vad som var viktigt eller i hur momenten skulle prioriteras. Och det skapade utrymme för medbestämmande. Eleven och läraren kunde diskutera tillsammans, avslutar Anna Sjöqvist.
Fotnot: Forskaren Anna Sjöqvist är universitetsadjunkt i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet. Hennes avhandling heter ”Slöjdundervisning i grundsärskolan. En didaktisk studie om förutsättningar för bildning”
LÄS ÄVEN
Slöjdlärarens spik- och knutträning gav skolan nytt konstverk
Tre slöjdlärare om elevernas allt sämre finmotorik
