Tre råd till lärare: Så arbetar du med anpassningar
Specialpedagogen Hanna Rondahl har inte mycket till övers för checklistor, olika blanketter med färdigformulerade ”extra anpassningar”.
Anpassningar
Specialpedagogen Hanna Rondahl är aktuell med en ny bok om extra anpassningar och hur ansvaret ska fördelas.
– Som lärare kan allt runt elevernas stödbehov kännas övermäktigt, och det är lätt att tänka att det borde vara ”någon annans” uppdrag, säger hon.
LÄS ÄVEN: Läraren om extra anpassningar: ”Ett svek”
Under de år Hanna Rondahl jobbade som specialpedagog på olika skolor var det ofta frågor om ansvarsfördelning och uppdragsbeskrivning som hon hamnade i och reflekterade mycket kring.
– Lärare kom ofta till mig och sa: ”Den här eleven behöver stöd, fixar du det?” Och jag saknade tydlighet, rutiner och organisatoriska strukturer för att arbeta tillsammans på ett bra sätt. Jag blev frustrerad – vad är mitt och vad är lärarens ansvar? Vad ingår i lärarens uppdrag? Elevhälsoteamets? Specialpedagogens och speciallärarens? Är det alltid Någon Annan som ska fixa allt?
– Styrdokumenten ger heller inte så mycket praktisk vägledning. De är väldigt övergripande och säger i princip bara att när en elev riskerar att inte nå målen så måste skolan uppmärksamma det och erbjuda extra anpassningar. Och det kan ju betyda i princip vad som helst, påpekar Hanna Rondahl.
”Otydlighet skapar osäkerhet”
– Hur långt är ett snöre liksom? Otydligheten skapar osäkerhet. Lärare vet ibland inte hur de ska formulera eller genomföra de extra anpassningarna, dessutom tycker många lärare att de redan har en pressad arbetssituation.
– När man dessutom pratar mycket och ofta om generella anpassningar och anpassningar på grupp- respektive individnivå så låter det som något som ligger utöver det ordinarie läraruppdraget. Det signalerar att först har läraren sin ordinarie undervisning, sedan har hen massa anpassningar att göra också. Det leder tankarna fel. Att försöka möta alla elever efter deras behov och förutsättningar är vad man gör, eller i alla fall förväntas att göra, som lärare. Varför kan det inte bara få kallas en bred, varierad och flexibel undervisning?
Jag har inte mycket till övers för checklistor.
De extra anpassningarna däremot är ett lagkrav, även om lagen inte säger något om dokumentation. Hanna Rondahl tycker att man kan skala ner på den typ av dokumentation som inte säger så mycket, som inte går att utvärdera och som inte är specifika extra anpassningar som går att koppla till elevens måluppfyllelse i givet ämne.
– Jag har inte mycket till övers för checklistor, olika blanketter med färdigformulerade ”extra anpassningar” man kan välja på eller att lärare förväntas dokumentera en massa saker om varenda unge. ”Den här eleven behöver hörselkåpor, och den här behöver tydliga strukturer”. Allt ska skrivas ner, men ingen vet riktigt vad listorna ska användas till eller för vems skull man skriver dem.
Hanna Rondahls tre råd till lärare
Utveckla undervisningen och skippa generella anpassningar
- I stället för att lägga massa tid på att prata om att extra anpassningar ingår i läraruppdraget – betrakta de ”vanliga” och ”generella” anpassningarna som god undervisning. Utgå hela tiden från din befintliga elevgrupp och inte utifrån vad du själv är sugen på att förmedla.
Jobba medvetet, systematiskt och kollegialt med extra anpassningar
- I stället för att testa massa olika saker som är svepande, generella och fluffiga. Ta hjälp av kollegor. Det du ser i klassrummet kanske kollegan också ser.
Ta ansvar för det du kan ta ansvar för och be om organisatoriskt stöd
- Kanske känner du att du har gjort allt och behöver hjälp utifrån? Sätt dig ner med kollegor och skolledning och analysera. Har du missat något? Kan du få hjälp att se att du inte har gjort tillräckligt? Eller så kommer ni fram till att du faktiskt har testat allt och att det är uppenbart att eleven behöver särskilt stöd.
Däremot tycker Hanna Rondahl att många behöver bli bättre på att dokumentera, och utvärdera, de extra anpassningar man faktiskt gör, för om man inte dokumenterar dessa – hur ska man då veta om det man gör ger effekt?
Men är det inte svårt att avgöra vad som är en extra anpassning och vad som är särskilt stöd? Inte alls, menar Hanna Rondahl.
– Jag tycker att det är tydligt. Om en elev riskerar att inte nå målen i ett specifikt ämne ska extra anpassningar som matchar elevens stödbehov kopplat till måluppfyllelse sättas in. När dessa har testats och utvärderats så ser man ju om den extra anpassningen har gett effekt eller behöver intensifieras.
Det behövs tydliga rutiner och ett systematiskt arbete för att jobba med extra anpassningar för att eleverna ska få rätt slags stöd, poängterar hon.
”Rädda för extra arbete”
Men hur gör man rent konkret? Utgå från de betygskriterier som eleven riskerar att inte nå, är Hanna Rondahls bästa tips.
– Att en elev inte kan sitta still är inte ett behov som behöver mötas med en extra anpassning. Fokusera på konkreta åtgärder med koppling till undervisningen. ”Jag ser att min elev riskerar att inte nå målen i svenska för att …” När jag börjar speca vad det är som gör att just den här eleven inte når målen så har jag kommit en bra bit på vägen.
– Många lärare är rädda att titta på elevernas stödbehov för att de tror att det kommer att leda till extra arbete. I själva verket tror jag att det är precis tvärtom.
Hanna Rondahl
- Yrke: Samordnande specialpedagog i Academedias centrala elevhälsa samt verksam i eget företag, SkolNovation.
- Utbildning: Lärare i svenska och svenska som andraspråk från årskurs fyra till vuxenutbildning samt specialpedagog.
- Värt att veta: Har skrivit boken ”Extra anpassningar – vems ansvar? Tydliggör processen och minska Någonannanismen”.
LÄS ÄVEN:
Att undervisa ihop – en nyckel för anpassningar
Forskaren: ”Skippa anpassningar för varje elev”
