Lärarna svarar: Så hanterar vi extra anpassningar

LÄS ÄVEN: Läraren om extra anpassningar: ”Ett svek”

Annika Sjödahl, lärare i svenska och engelska på Gröna Dalenskolan i Bålsta:

– En bra utgångspunkt är att undervisande lärare kan diskutera de extra anpassningarna med personal ur elevhälsan. Det behöver därför ges förutsättningar i organisationen för sådana samtal.

– För att lyckas med extra anpassningar behöver analysen vara grundad i det som läraren, och eleven, ser som hinder i undervisningen. Alla ämnen har olika didaktiska utmaningar och därför behöver undervisningen kontinuerligt följas upp för att inte bara vara något som bockas av i en lista och sedan glöms bort.

– Det är undervisningens syfte, innehåll och metoder som ska stå i fokus. När analysen visar att en elev behöver mer än en extra anpassning är det viktigt att särskilt stöd erbjuds.

Martin Ahlstedt, lärare i svenska på Lindholmens tekniska gymnasium i Göteborg:

– Anpassning är ju ett vanligt ord i det svenska språket, och att anpassa undervisningen gjorde vi långt innan ”extra anpassningar” blev ett begrepp.
Mitt problem med begreppet är att det syftar till att göra sådant som ingår i den vanliga undervisningen till något speciellt.

– Om en elev har dyslexi så har den vissa hjälpmedel som förstås är helt rimligt att kalla för extra anpassning. Men ”tydliga instruktioner” kan väl för sjutton inte vara en extra anpassning? Det är nästan parodiskt hur mycket som ska tryckas in i begreppet.
På vår skola håller vi inte på med massa onödig dokumentation, det finns inget i lagen som säger att man måste dokumentera.

– Jag har varit lärare i ganska många år och jag har hittills inte hållit en enda lektion där jag inte har anpassat något för en enda elev. Att jag ska anpassa min undervisning för eleverna behöver jag inget stelbent begrepp för att förstå.

Det som kommit att kallas ’extra anpassningar’ ger jag inte mycket för.

Nicklas Mörk, matematiklärare på Fröviskolan i Lindesberg:

– Att försöka matcha innehåll, omfång, form och hastighet till den elevgrupp och de individer som jag har framför mig är en naturlig del av undervisningen. Jag anpassar också mina instruktioner och förklaringar, samt mitt språk. Vissa elever har specifika anpassningar i form av hjälpmedel och verktyg som går utmärkt att hantera inom ramen för undervisningen.

– Det som kommit att kallas ”extra anpassningar” ger jag däremot inte mycket för. När lärare redan tömt sin arsenal av lösningar inom ramen för den ordinarie undervisningen är de extra anpassningarna bara ett sätt att skjuta beslut om särskilt stöd på framtiden.

– Extra anpassningar blir en billigare utväg där läraren förväntas lösa organisatoriska och pedagogiska omöjligheter samtidigt som elevens egentliga behov kvarstår.

Maria Wiman, lärare i svenska och SO på Skapaskolan i Huddinge:

– Det beror helt på. Vissa typer av anpassningar mår alla bra av och dessa kan jag som lärare enkelt applicera för hela gruppen, såsom bildstöd under genomgångar, tydlig lektionsstruktur uppskriven på tavlan samt muntliga och skriftliga instruktioner.
Denna typ av anpassningar går ju under devisen ”Nödvändigtför vissa men bra för alla.”

– Andra typer av anpassningar kan jag enkelt ordna med hjälp av digitala verktyg. Elever kan till exempel få text uppläst, stavningskontroll och så vidare. Men när det kommer till stora anpassningar blir det mer komplicerat.

– Om en elev behöver sitta ner med sin lärare varje morgon för att göra en planering över dagen eller om en elev behöver hjälp att ta sig mellan lektionssalar så kräver det väldigt mycket mer tid av mig som lärare. Och är det något vi har ont om så är det ju just tid. Där tror jag att det är viktigt att man som lärare drar i nödbromsen. Där behöver vi hjälp och mer resurser.

LÄS ÄVEN:

Att undervisa ihop – en nyckel för anpassningar

Tre råd till lärare: Så arbetar du med anpassningar

Forskaren: ”Skippa anpassningar för varje elev”

Recept för inkludering: Lärare som samarbetar