Vi drabbas av masspsykos när betygen ska präntas ner

23 maj 2024

Krönika ”Vilken käftsmäll till säsongsavslutning va?”, skriver Maria Wiman om läsårets sista skälvande veckor.

Pust och stånk. Nu drar vårterminen sina sista darrande suckar. Sinnesstämningen på skolan går att ta på. Lärare fladdrar omkring i korridorerna med stirrig blick och jagad uppsyn. De är på jakt efter elever.

Det är den tiden på året när man måste greppa efter halmstrån. Vissa tufsiga ungar har nämligen stakat sig igenom terminen och nu är bedömningsunderlaget lika skralt som valfri skolbudget. Man måste få in vad som helst att bedöma, minsta smula går bra, desperationen är stor och lärarna finner sig själva galoppera likt stirriga gaseller på savannen. Var är engelskatexten? Har du lämnat in labbrapporten? För jösse namn – du måste ju göra simtestet!

Vildsint lärarbeteende

Att lärare med sina sista droppar energi pulserandes på halvfart i blodet sträcker ut trippelförlängda armar för att slippa sätta det förbenade förödande förintande F-betyget är smått skandalöst i sig. Men det stannar ju inte där.

Jag menar, vi har haft en termin på oss att undervisa, drilla, kryssa i matriser, nagelfara, poängsätta, kommentera, respondera, gradera. Varför känner så många av oss att den sista rafflande sekunden måste användas till att krama ur sista droppen ur redan urlakade små barnsjälar?

Vilken käftsmäll till säsongsavslutning va?

Jag har själv i högsta grad varit skyldig till detta märkliga beteende genom åren. Jag har många gånger, i outtalad maskopi med mina kollegor, känt mig oförklarligt nödtvungen att lägga in en kolossal bedömningsuppgift veckan innan betygssättning. Jag har blaffat på, understrukit allvaret och i mina mest ocharmiga stunder hotat med att denna uppgift är ”extra supermegaviktig för betygen sätts minsann på onsdag”.

För den ambitiöse eleven kan detta vildsinta lärarbeteende i den värsta av världar innebära att de sista veckorna av årskursen blir en enda lång Golgata-vandring. På måndag är det matteprov, tisdagen innebär geografiprov och uppspelning i piano, på onsdag är det orienteringstest och muntlig redovisning i franska, på torsdag heldag i värdegrundsövningar och på fredag slås det på stora trumman med inlämningsuppgifter i både svenska och fysik. Vem vill ha detta schema? Arma barn! Vilken käftsmäll till säsongsavslutning va?

Allt tar bara slut

Lärare har länge drillats i bedömningens ädla konst och vårt arbete i klassrummen har uppmuntrats att trattas ner i siffror, diagram och staplar. Det är som att detta har stigit oss åt huvudet. Ja, nästan som om vi alla drabbas av masspsykos när de där sabla betygen väl ska präntas ner på papper. Som att de sista dagarna oundvikligen måste proppas med betygsgrundande uppgifter, alldeles utan hänsyn till elevernas tidigare insatser, sommarlovsfluffiga hjärnkontor eller den enorma mängd stress de utsätts för när tröttheten är som tyngst.

När betygen väl är satta blir det tvärtom. Då tar allt bara slut. Då betyder plötsligt allt det andra ingenting! Jag tror att vi är ganska många som också får massiv klåda av de där dagarna innan avslutningen när skolan förvandlas till ett slags ingenmansland där dagarna bara ska gå. Ni vet de dagar man städar klassrum i slowmotion, åker på gratisutflykter i smockfull kollektivtrafik, tillverkar krystade tipspromenader, rullar tummarna och räknar ner sekunderna till den heliga skolavslutningen.

Balsam för själen

Det finns inget lagom med läsårsslutet överhuvudtaget. Ena stunden är det bedömningspanik i skarpt läge och nästa stund är det kravlös barnpassning hela dagen.

Om man tänker efter finns det ju faktiskt ingen naturlag som säger att betygen prompt måste sättas i juni. I princip skulle de lika gärna kunna delas ut i början av nästa termin.

Tänk om sista veckorna av läsåret kunde handla om undervisning i puttrigt lagom takt. Om både elever och lärare kunde få glida in i ledigheten med blodtryck på en hälsosam nivå liksom.

Tänk om den där berömda ihopknytningen av säcken inte nödvändigtvis skulle innefatta slutprov och gravallvarliga examinationsuppgifter. Jag tror att det skulle vara balsam för själen för oss allihop.