Vet chefscheferna ens vad planeringstid är?

4 mar 2025

Krönika ”Att förvänta sig att lärare ska bedriva god undervisning utan tid att planera är lite som att förvänta sig att bagaren ska baka perfekta kanelbullar utan deg”, skriver Maria Wiman.

Jag gnuggar mig i ögonen, känner hur det spritter i benen. Jag läser om en utredning som föreslår mer tid till för- och efterarbete av undervisning, reglerad undervisningstid och mindre administration.

Gud hör bön, tänker jag tårögt. Var still mitt hjärta. Halleluja. Miraklens tid är kommen!

SKR tycks dock inte tro på idén. Detaljerad lagstiftning av lärares arbetstid är inte rätt väg att gå, kan jag läsa på deras hemsida. Friskoleföreträdaren Almega hävdar i samma veva att reglerad undervisningstid går emot den svenska modellen. Men det var väl självaste fanken vad det är svårt att förstå även de enklaste saker.

Många som behöver fortbildas

Jag tror att föreställningarna om läraryrket präglas av en hel drös missuppfattningar. Ta det här med planeringstid till exempel. Det tycks vara komplett omöjligt att förstå för folk som inte är lärare. Jag läste för ett tag sedan om Kunskapsskolan som tydligen har infört ett nytt revolutionerande schemaläggningssystem som har fått till följd att lärarnas planeringstid halverats, från sju timmar till knappt fyra (!) i veckan. Ja, precis så kan man dessa dagar utan knussel mixtra med våra oreglerade läraruppdrag.

Men denna typ av okunskap väcker ett oemotståndligt begär i mig att riva mitt hår, skrika i kudde och dunka huvudet hårt i en stenbumling. När Vi Lärare intervjuar Kunskapsskolans grundskolechef Markus Brunfelt tar han dock det hela med ro.

Faktum är att han tycks vara alldeles oförstående till problematiken vilket föranleder mig att göra vad jag gör bäst – nämligen att undervisa. Jag vill ta tillfället i akt och berätta för SKR, Brunfelt och alla andra chefschefer med makt över skolan vad planeringstid egentligen är. Det tycks nämligen inte vara riktigt glasklart för gemene man. Ja, om man ska vara befriande klarspråkig kan man väl säga att många tycks behöva fortbildas i ämnet.

Planeringstid är inte rast

Det här med planeringstid är nämligen inte samma sak som rast. Planeringstid är ej heller fortbildning, möten, städning, rastvakt, ställtid mellan lektioner eller att ta sig mellan lektionssalar. Och bara för att det på schemat ser ut som att läraren är befriad från lektioner ska man på intet sätt tro att läraren ägnar den luckan åt att ligga vågrät och pilla sig i naveln, scrolla Instagram eller måla naglarna.

Nej du, planeringstiden är – och nu kommer något väsentligt – själva förutsättningen för att lektionerna överhuvudtaget ska kunna genomföras. Hängde ni med? Jag tar det igen (repetition är ju trots allt kunskapens moder) – utan planeringstid blir det ingen riktig lektion.

Att planera lektioner är en konstform som tar tid.

Det kan vara svårt att förstå det där med planering. Kanske kan man lite lattjo tänka att det räcker väl att planera en lektion en gång och sedan kan man köra den år efter år tills håren blir gråa och ryggen krum. Brunfelt själv slår ett slag för Kunskapsskolans egen lärplattform som redan innehåller färdiga planeringar. Hur svårt kan det vara liksom? Jo, det ska jag tala om.

Att planera lektioner är en konstform som tar tid. Här gäller det att ta hänsyn till elevgruppen. Är det helklass eller halvklass? Är det ett brokigt gäng rajraj-kids eller välartade mönsterelever? Man ska fundera på tid på dagen. Är det första lektionen på veckan eller avgrundslektionen som ligger sist på den dag som kantats av tunga teroetiska ämnen och leverbiff till lunch?

Man ska ta hänsyn till aktuella världshändelser, lektionens längd, lokalen eleverna sitter i, gruppdynamiken, läromedelstillgången och dagsformen. Att planera lektioner är ett hantverk som kräver uppfinningsrikedom, kunskaper och kreativitet. Om man menar allvar med att skolan är viktig och att man på riktigt vill höja elevers resultat måste lärarna få tilltagen planeringstid.

Arbetstiden måste regleras

Tid är liksom hela nyckeln till bra undervisning, struktur, trygghet, arbetsro – och i förlängningen kloka vuxna som kan skapa fred på jorden och rädda världen från global uppvärmning. Att inte värna lärares planeringstid är därför så urbota infernaliskt dumt att jag måste tvätta mig invärtes med tvål för att rena mig från alla de fula ord jag får lust att skriva.

Låt mig, nu när jag har ångan uppe, uppvisa min pedagogiska briljans med lite väl utvalda liknelser. Att förvänta sig att lärare ska bedriva god undervisning utan tid att planera är lite som att förvänta sig att bagaren ska baka perfekta kanelbullar utan deg, att busschauffören ska hinna i tid utan bensin, snickaren ska klara sig utan skruvdragare, hårfrisören får klippa utan sax, it-teknikern har ingen dator och prästen fråntas sin Bibel. Ja, ni förstår. Det är liksom omöjligt.

Så ja, SKR och alla andra ifrågasättare därute – vår arbetstid måste skyndsamt regleras. Helst i förrgår. Punkt slut.