Wiman: ”Välkommen till skolan, Lotta”

Hej Lotta! Jag måste be att få gratulera till ministerposten. Skolminister dessutom, det är ju bland det finaste man kan vara! Som gammalt skolborgarråd och som gammal styrelsemedlem i friskolesektorn har du uppenbarligen haft intressen i skolan och jag är övertygad om att du finner läraryrket viktigt och rent av respekterar det jag håller på med hela dagarna.

Men ändå. Ibland får jag känslan av att ni politiker tappat fotfästet lite. Ni har så fullt upp med att skriva propositioner och fundera över budgetar att ni fullkomligt tappar kontakten med oss som befinner oss i själva verkstaden, vi som liksom förvaltar alla beslut ni fattar någonstans långtbortistan. Därför tänkte jag bjuda in dig till skolan! Kom till mig eller till någon av mina kollegor någon annanstans i Sverige. Besök gärna flera av oss. Faktum är att så många som möjligt vore bra.

Kom till mig en måndag klockan 8.00. Vi tar en kaffe i farten va? Det är ju så mycket som ska fixas i början av veckan och på måndagar sitter jag aldrig ner. Du kan följa med mig på min korridorsvandring. Vi kan hjälpas åt att fånga upp elever, kolla läget med dem som behöver det lite extra, kanske ringa den som har svårt att komma till skolan. Du kan hjälpa mig att kopiera materialet jag skrev i helgen. Det är nämligen ett sjuhelsikes evighetsarbete att kopiera och häfta till alla elever. Du hänger väl på under förmiddagens lektioner? Du kan stötta upp där det behövs. Det vore tacksamt då jag har många elever med extra anpassningar och jag känner ofta att jag inte riktigt räcker till. På rasten är du och jag rastvärdar. Jag hoppas att du är beredd på att gå emellan om det uppstår en konflikt, att du öppnar famnen om någon är ledsen eller bara är redo att snacka TikTok med underbara tonåringar. Jag har lektion fram till tolvslaget och jag tar för givet att du är med mig hela tiden. Och sedan bjuder jag dig, Lotta, på pedagogisk lunch. Vi har tjugo minuter på oss att äta innan nästa gäng kommer. Du hjälper väl mig att hålla koll så att ingen elev sitter ensam, att ingen leker med maten, att alla pratar med ett vårdat språk och torkar borden efter sig? Därefter kan vi försöka ta en kopp kaffe om du vill. Vi har himla gott kaffe på skolan faktiskt. Låt oss hoppas att vi når fram till lärarrummet, risken är nämligen stor att vi blir stoppade på vägen. Kanske är det en elev som behöver berätta något, kanske måste vi klippa upp låset till ett elevskåp, skriva en incidentrapport om kränkning eller ringa en förälder. Nåväl, tiden springer fram och nu är det lektion igen! Du kan finnas vid min sida när jag läser med klassen. Det är en himla spännande bok nämligen. Faktum är att jag tar för givet att du håller ut ända till klockan tre när eleverna går hem. Sista lektionen är de så trötta och även du och jag kommer att vara ganska slut som artister. Det blir lite vad det blir och helt ärligt har ju varken du eller jag tid att reflektera över det för nu är det arbetslagsmöte. Vi hinner gå på toa emellan om vi skyndar oss för gudarna ska veta att nöden har ingen lag och även lärare är ju beskaffade med urinblåsor. Klockan fyra är mötet över och nu kan du åka hem Lotta. Själv har jag lite efterarbete att göra och jag behöver göra en plan för morgondagens lektioner. Men jag tycker att du ska åka hem.

Är det förväntansdokument och befogenhet att bryskt avhysa elever från klassrummet som du saknade under ditt besök hos mig idag?

Jag tycker att du ska åka hem, koka en kopp te och fundera över dagen du just genomlevde. Du kan reflektera över hur saker och ting kan göras bättre. Du kan läsa igenom Tidöavtalet en gång till och finurla över på vilket sätt jag i min vardag skulle vara behjälpt på riktigt. Är det förväntansdokument och befogenhet att bryskt avhysa elever från klassrummet som du saknade under ditt besök hos mig idag? Eller var det något annat? Kände du att du räckte till? Har du ikväll orken att ta tag i livet, hänga med vänner och syssla med din favorithobby? Eller känner du dig lika spirande som en urvriden disktrasa på dekis? Känn efter ordentligt, Lotta. Efter att ha gått en dag i lärarens tofflor - hur mår du i själen och bröstet? Kände du att, trots du gav allt och lite till, trots att du maxade arbetsdagens alla sekunder, så lämnades någon elev efter? I så fall hoppas jag att du tänker ett varv till. Du är ju för sjutton gubbar skolans minister, Lotta. Du om någon måste lägga ambitionen högt.

Jag ser fram emot ditt besök! Jag har ju ett jobb som potentiellt sett kan vara världens bästa och jag är så stolt över mitt skrå. Det ska bli härligt att få träffa dig. Faktum är att som extra vuxen i byggnaden kommer du att göra skillnad. Så välkommen till oss, Lotta! Verkligheten väntar på dig!