Sluta ge oss dunderhonung – vi vill hellre vara coola farmor
Krönika ”Dagens skolpolitiker resonerar som Bamse. De vill ordinera dunderhonung till Sveriges lärare. Men vi har inte råd med kortsiktiga adrenalinsfyllda lösningar. Vi måste få tid och lugn att se varje drake, att plocka fram vår inre farmor”, skriver Maria Wiman.
Minns ni vulkanutbrottet hos Bamse? Det är inte vilket vulkanutbrott som helst. Det visar sig att det sitter en eldsprutande drake inuti vulkanen. Det är oro i byn. Lille-Skutt håller på att kissa på sig.
“Den klumpe-klossen kommer att trampa sönder husen om jag inte hejdar honom”, säger Bamse och spänner musklerna, strax innan han själv blir uppslukad och fångad inuti drakens mun. Lille-Skutt är hysterisk, ramlar omkring, klantar sig, tappar burken med Dunderhonung. Skalman kryper in i sitt skal som en fegis.
Hemligt vapen
Men farmor på Höga berget är sansad och cool. Hon har varit med förr, hon har beprövad erfarenhet, hon har ett hemligt vapen. Farmor steker köttbullar i godan ro. Sedan lägger hon alltihop i en korg och möter draken lågaffektivt och kolugnt. Enligt berättarrösten äter draken köttbullarna som en snäll hund. Han vill bara ha mer och mer.
Jaså, har ni bara läst denna historia som en rafflande skildring om vilda drakar och klumpiga kaniner? Låt mig tolka berättelsen åt er. Den är nämligen ett högst raffinerat inlägg i den samtida skoldebatten .
Maria Wiman jämför skolans värld med sagan om Bamse och draken.
Skolan är full av eldsprutande drakar. De är överallt, dessa taggsvansade, skarpkäftade taggiga varelser. De slukar en gärna hel om de kan, utmanar en, följer inte gängse normer, bränns och blir brända om och om igen.
Vill steka perfekta köttbullar
Dagens skolpolitiker resonerar som Bamse. De vill ordinera dunderhonung till Sveriges lärare. Vi ska fösa ut våra drakar ur klassrummen, vi ska hindra klumpe-klossarna med fysiska krafter, vi ska sätta hårt mot hårt.
Men jag vill hellre vara farmor på Höga berget. Jag vill steka perfekta köttbullar, mata draken tills han blir timid som en liten vovve, fylla honom med värme och kärlek tills han följer mig och blir min vän. Jag vill försöka förstå varför han stänger in sig i en vulkan och sprutar eld för att skrämmas. Jag vill att han ska förstå att jag vill mata honom med köttbullar enträget och envist eftersom jag fattar att hans eldsprutningsskills kan vara en urkraft i rätt sammanhang.
Det handlar om ett hus fullt av kloka farmorsgestalter med godmod och trygghet i ryggraden, som ser och hör och kan locka fram det fina i att vara en drake med vildsint blod som rusar i venerna.
Vi har sådana enorma möjligheter, vi som träffar dessa drakar varje dag. Om skolan bara fick tillräckligt med köttfärs, ägg och ströbröd så att vi kunde trilla köttbullar och stilla hungern vet jag – ja, jag vet – att vi på riktigt skulle utföra underverk. Det handlar om att någon ser, att någon hör, en hand på en axel, en nyfiken fråga, en välvillig tillsägelse, ett försiktigt förtroende. Det handlar om att ordna ett meningsfullt sammanhang där man känner sig behövd, där det finns värme och samhörighet. Det handlar om ett hus fullt av kloka farmorsgestalter med godmod och trygghet i ryggraden, som ser och hör och kan locka fram det fina i att vara en drake med vildsint blod som rusar i venerna.
Ge oss ingredienserna
Vi har inte råd med kortsiktiga och adrenalinsfyllda dunderhonungslösningar som går ut på att spänna muskler och skrämmas med urkraft. Vi har inte heller råd med Skalmans som gömmer sig i sitt skal så fort det stormar eller Lille-Skuttar som blir vettskrämda så fort det blir lite hett om öronen. Vi måste få tid och lugn att se varje drake, att plocka fram vår inre farmor, att fylla hela korgen med köttbullar så att vi tillsammans kan tämja alla dessa drakar som av olika anledningar har svårt att finna sin plats i denna värld.
Det finns sätt att hindra universums alla klumpe-klossar från att trampa sönder hus. Men för detta krävs köttbullar. Vi kan receptet. Ge oss bara ingredienserna.
LÄS MER:
De ska medla i kampen för lärarnas nya avtal
