Stora barngrupper och personal som släpar sig fram på höftkulorna är ett oändligt mycket större problem än några rader om digitala verktyg i ett styrdokument, skriver Maria Wiman. 

Johan Pehrson och Lotta Edholm var mer än lovligt nöjda med sig själva när de under en presskonferens basunerade ut att nu får det vara slut med skärmar i förskolan. Skolverket ska få i uppdrag att föreslå förändringar i förskolans läroplan. “Vi ska gå från skärm till pärm”, sa Pehrson som hade svårt att dölja stoltheten i detta piffiga rim.

Jag måste tänka att det hela är en skenmanöver. Har vi inte sett detta förut? Man bjuder in till presskonferens, man tuppar sig, slår på stora trumman, bröstar omkring. Men när man kokar ner alla bombastiska slagord och klämmiga rim till sin rena form så kvarstår egentligen bara ett enda fisigt litet konstaterande: politikerna har presenterat ännu ett gratisförslag. Man har dragit fram låtsassabeln för en stunds avancerad skuggfäktning. Det är ju inte så att man förbjuder skärmar liksom. Man bara säger att man får göra som man vill. Hej och hå – dimridå (jag kan också rimma).

Lite tillit till professionen hade ju liksom inte skadat här.

Det ska erkännas att jag har begränsad erfarenhet av förskolans värld. Men jag har hyfsad koll på skolan i stort och jag har alldeles oerhört svårt att tro att förskolepersonal generellt placerar de små battingarna framför en skärm för att spela Toca Boca och kolla på Youtube dagarna i ända. Lite tillit till professionen hade ju liksom inte skadat här. Att det finns en skrivelse i läroplanen om att barn ska lära sig använda digitala verktyg är ju inte synonymt med att man helt abdikerar från sitt uppdrag och överlämnar lärandet till internet. 

Listan kan göras hur lång som helst

Och man behöver ju inte vara alltför konspiratoriskt lagd för att fundera över varför politikerhjärtat dunkar så infernaliskt hårt för just denna kostnadsfria fråga. Det finns ju så mycket annat som är dingding i förskolans värld. För stora barngrupper, en oroväckande stor andel outbildad personal och akuta nedskärningar känns ju som något mer brinnande frågor att anordna presskonferens om. I Oskarshamn fruktar man besparingar på flera miljoner, i Luleå överväger man att spara in på blöjor, i Eskilstuna har en modig lärare berättat att man inte längre kan följa skollagen och krönkören Eva Lindström konstaterar att förskolan snart inte är värdig sitt namn. Ja, listan kan göras längre än ett antikt epos.   

Som att stoppa in tubsockor i tröjärmen för att ge sken av att spänna musklerna.

Men av alla skriande rop som kommer från golvet lyckades man påpassligt nog snappa upp just den kritik som handlade om skärmar. Just detta av alla fetmarkerade rubriker valde man att lägga fokus på. Lite som när förra regeringen beslutade sig för att mobilfria klassrum var prio ett för landets alla grundskollärare eller att betyg från årskurs fyra var en intressant fråga att lägga massa tid på. Det är som att stoppa in tubsockor i tröjärmen för att ge sken av att spänna musklerna.

Det går att rimma på skandal också

Ska man vara lite sådär härligt vardagskrass kan man ju konstatera att stora barngrupper och personal som släpar sig fram på höftkulorna är ett oändligt mycket större problem än några rader om digitala verktyg i ett styrdokument. 

Det går förresten säkert att rimma på det också! Utsliten personal – vilken jäkla skandal. Bara för att ge ett exempel. 

LÄS ÄVEN:

Kravet på digitala verktyg i förskolan ska slopas

Sveriges Lärare: Regeringen lägger fokus på fel saker

Förskollärarna om slopat krav på digitala verktyg: ”Okunnigt”