Krönika
Lärare i svenska och SO på Skapaskolan (F-9), Huddinge. Krönikör i Läraren.
Så var det dags att runda av va? Knyta ihop säcken. Kasta in handduken. Cykla till Bahamas.
Lite mör är man nog. Lite allmänt plingplong i kolan. Senaste veckan har jag slarvat bort nycklar, placerat studentpresent i hundgodislådan och lagt plånboken i badrumsskåpet. Ett läsår är över och man är både öm och ledbruten. Utvecklingssamtal, APT, planera undervisning, genomföra undervisning, implementera LGR22, bedöma bedöma bedöma, föräldrarmöte, konferenser, bråk med kopiatorn (VEM KAN BYTA TONER?!), skriva klämkäcka veckobrev, friluftsdagar, åtgärdsprogram, rastvärda, äta pedagogisk lunch, leta borttappat material, få dåndimpen av svajig uppkoppling, joxa i skolplattfomen, medla i konflikter, skriva incidentrapporter, arbetslagsmöten, nationella jäkla prov, rapportera resultat, kontakta föräldrar, svara artigt på mejl, fixa praoplatser, hålla koll på kuratorsamtal och SYV, leta läromedel, utvärdera allting hela tiden, uppmärksamma frånvaro, gå på sip-möte, initiera utredningar, dokumentera speciella anpassningar, lotsa vidare till speciallärare, anmäla till EHT, ha uppföljningar, joxa i skolplattformen, sätta betyg, möblera klassrum, bygga elevrelationer och … ja listan kan göras trehundratusen tecken lång. Inte konstigt att man är lite tossig dessa dagar.
Och det förundrar mig att samtidigt som denna febrila aktivitet har pågått under skolans tak under ett helt läsår, så har världen snurrat på därute precis som vanligt. Det har pratats friskt om skolan (med betoning på ordet om). Det har tagits beslut om sommarskolor och utökad undervisningstid, man har presenterat förslag om utökad elevhälsa och betonat vikten av att skolan måste vara en trygg plats. Regeringen har också presenterat en vårbudget där skolan inte fick några extra resurser överhuvudtaget. I debattprogram har politiker talat om oss och i humorprogram på bästa sändningstid har man skojat om skolan. Allt medan vi har knegat på där på klassrumsgolvet med allt vad det innebär av vardag, tjosanhejsan och karg verklighet.
Höge farao vad vi har förtjänat denna ledighet!
Men nu för tusan är det semester! På bordet ligger en trave böcker som väntar på att bli lästa. I kylskåpet ligger något kallt och bubbligt och korsorden är lockande olösta. Höge farao vad vi har förtjänat denna ledighet! Jag ska lägga ner krönikepennan för ett tag och koppla bort skolan. Jag föreslår att även ni inaktiverar jobbhjärnan nu. Upp med fötterna på bordet, luta er tillbaka, låt tankarna vandra långt bort och sedan ännu lite till.
I augusti är vi redo igen. Då ska vi ta emot alla underbara, fina, vilda ungar och det kommer att bli bra och roligt och bäst. Men först dags att blunda lite, andas djupt och doppa tårna i vattnet. Tack och bock. Glad sommar kompisar!
LÄS ÄVEN:
Wiman: Lärare har inte sommarlov
Wiman: Politikerna jublar över lovskolan – och vi lärare får mer att göra
