Så snubblande enkelt att skylla på skolan

Igår 10:22

Krönika Att våra elever inte har tillräckliga datorkunskaper är så karakteristiskt för hur skolpolitiken bedrivs i vårt kära tokiga land, skriver Maria Wiman.

Tänka sig att nu har svensk skola hamnat på löpsedlarna igen! Jösses vad det pirrar! Vad är det för fel vi har gjort nu då? Rafflande va? Denna gång är det varken läsning, räkning eller ledarskap vi är usla på - utan källkritik. Så många som fyra av tio elever visar sig nämligen ha stora luckor i sina IT-kunskaper. Enligt den internationella studien Icils saknar 39% av våra åttor förmåga att värdera informations trovärdighet, relevans och användbarhet digitalt.

Tacka fan för det

Ja, 39% av våra elever saknar förmåga. Smaka på de orden. I ett land som under lång tid skulle vara världsledande på digitalisering är det ett utomordentligt uselt betyg. Men jag personligen börjar bli gammal och ärrad. Jag ler lite försiktigt i mjugg och skrattar självgott. Det här är så karakteristisk för hur skolpolitiken bedrivs i vårt kära tokiga land. Tacka fan för att det här är resultatet.

Vår tokstolliga digitaliseringsstrategi innebar för många av oss att uppmärksamhetskåta kommuner skyndade sig att bomba in en till en-undervisning i form av flashiga skärmar till varje unge. Vi lärare fick skyndsamt utbilda oss i konsten att använda käcka appar och toppmoderna it-verktyg. Allt gick utomordentligt jättesnabbt. Dessutom fick vi redan 2012 gå kurser i källkritik.

Jag är övertygad om att många skolor är kvar i 2012

Jag minns det som att det var igår. Vi var ett helt gäng lärare som samlades i kommunens aula. På scenen satt en liten farbror med en datamaskin. Han gick in på olika hemsidor och lärde oss allt om hur vi skulle vara källkritiska. “World wide web”, mumlade farbrorn. “Finns det en kontaktsida på hemsidan?” frågade farbrorn. “Finns det tydliga källor upplagda?”. Vi i publiken satt i djup koncentration och klickade på våra digitala enheter.

Efter det tjurrusade den digitala utvecklingen i vild galopp. Idag har vi TikTok, filterbubblor, algoritmer, ChatGPT och influencers. Och vi lärare bara förväntas hänga med, uppdatera oss, veta hur vi ska göra för att vässa våra elever för eventuell desinformation och påverkanskampanjer. Vissa skolor satsar på utbildningar men det är lite hipp som happ, det är olika från kommun till kommun. Jag är övertygad om att många skolor är kvar i 2012 då källkritik är samma sak som att klicka in sig på en hemsida och söka efter om det finns en flik där det står kontakt.

Svensk skola fortbildas sönder

Det är så snubblande enkelt att skylla på skolan. “Svensk skola brister i källkritik” säger man på nyheterna. I ett inslag på SVT uttalar sig en avdelningschef på Skolverket och konstaterar att “det är tydligt att svensk skola inte når fram”.

Jag vet vad som är ännu mer tydligt, nämligen att svensk skola fortbildas sönder i irrelevanta saker och hittepå-utbildningar. Samtidigt har vi svårt att hänga med i vad som händer på sociala medier, hur filterbubblor fungerar och hur vi ska få elever att tänka källkritiskt i sina flöden på Instagram. Det kan man ju skylla på det där diffusa som i folkmun kallas skooolan förstås.

Men man kan också fundera på hur vår fortbildning ser ut och hur våra styrdokument är författade innan man öppnar kahålet. Bara en tanke liksom.