Klick efter klick äter skolplattformen upp min tid

Att skolans administration ska minska har blivit ett synnerligen populärt mantra de senaste åren. Självaste skolminister Edholm har sagt att skolan lider av dokumentationssjuka och regeringen har tillsatt en utredning för att se hur den administrativa bördan ska reduceras.

Jag har den senaste tiden haft all anledning att fundera över skolplattformar, administration och murar mellan mig och min undervisning. I en ideal värld är den digitala skolplattformen en tyst hjälpreda som milt och godmodigt håller mig i handen genom arbetsdagen. Helst vill jag att den ska vara alldeles genomskinlig och friktionsfri. Men under mina många år som lärare är jag väl medveten om att det finns avarter överallt och att det ibland är en hårfin skillnad mellan pest och kolera.

I den bästa av världar...

När representanter för skolplattformar marknadsför sin produkt är det ofta klang och jubelsång. Man säger sig vilja underlätta dokumentation, planering, kommunikation och systematiskt kvalitets­arbete. Plattformen ska bli lärarens assistent och vän. Men det går inte att förneka att ett litet bångstyrigt hörn av min själ ibland i de mörkaste stunder tänker: ”avskaffa bara skiten”.

Det där menar jag såklart inte. Det är superbra att rapportera frånvaro och bedömning i ett snitsigt digitalt system. Ofta är det ett smidigt sätt att kommunicera med föräldrar och i den bästa av världar kan man publicera elevuppgifter med ett enkelt klick.

Skolplattformen står i vägen mellan läraren och undervisningen.

Men vis av erfarenhet kan jag säga att vissa plattformar inte alls underlättar dokumentationen. De skapar ett monster där användarnamn och lösenord kostar dig ditt förstånd. Att underlätta dokumentation blir snarare att uppmuntra överdriven dokumentation.

Någon välmenande och ambitiös huvudman tycker att det kan vara bra att lärarna skriver in vad som ska ske varje lektion. Någon målmedveten mellanchef tycker att det är en bra idé att vårdnadshavaren kan följa varje millimeter av telningens skoldag. Och någon jeppe som vill ha ryggen fri vill att all feedback och all bedömning ska klickas i.

Vips har vi hamnat i ett oroväckande läge där skolplattformen inte alls underlättar och förenklar för den stressade läraren. Det blir tvärtom. Skolplattformen står i vägen mellan läraren och undervisningen. Den blir viktigare än planerandet och efterarbetet. Den blir ett vidunder till tidsslukare som klick efter klick äter upp den arma lärarens arbetstid. Och den blir ett öppet fönster för en utomstående att granska vad som händer och sker på vår arbetstid. Tacka fan för den så kallade tilliten till professionen.

Det hade underlättat min vardag

Jag vill inte tillbaka till pärmar, överstrykningspennor och snigelpost. Jag är ingen bakåtsträvande bromskloss. Men jag är en smula tveksam till vissa funktioner i dessa plattformar som, enligt egen utsago, ska underlätta vår vardag. Kanske kostar de mer än de smakar? Och efter att (för vilken gång i ordningen?) brottats, slagits och fajtats med en ny så kallad universallösning till plattform börjar jag drömma om en alldeles avskalad variant.

Tänk en skolplattform där man kan ta närvaro, rapportera betyg och kommunicera med vårdnadshavare vid behov. Inga extravaganser. Inga superduperlösningar för dokumentation. 

Jag tror att det hade underlättat min vardag på riktigt. Då jäklar i min lilla låda hade vi snackat förenkling i vardagen. Om inte annat hade det varit ett plåster för mina posttraumatiserade skolplattformsnerver.

• Tummen upp: Regeringens satsning på bemannade skolbibliotek. Tänk om det på riktigt kommer att hända!
• Tummen ner: Känslan av att aldrig någonsin ha jobbat klart. Tänk om man
  någon gång bara kunde stämpla ut.

LÄS MER: Här hittar du fler krönikor av Maria Wiman