Hurra – jag vill resa hans staty på torget

Idag 17:15

Krönika ”Utredaren Bo Jansson har formulerat all vår vrede, frustration och uppgivenhet i ord som de högsta hönsen nu ska läsa och ta i beaktande”, skriver Maria Wiman.

Sällan har jag känt sådant begär att falla på knä och kyssa en annan människas fötter som när jag läste om Bo Janssons betänkande ”Tid för undervisningsuppraget”. Jag vill resa Bos staty på torget, jag vill skriva episk poesi i hans ära, jag vill böja mitt huvud i vördnad.

Det är alldeles uppenbart att Bo vet vad han snackar om. Han är själv gammal högstadielärare. Han är sprungen från klassrumsgolvet, uppfödd på pedagogiska luncher och fisljummet kaffe i farten. Han vet vad han snackar om.

Vi vill kunna göra vårt jobb

Egentligen behöver man ju inte vara Einstein. Om man ska hårdra det handlar det om att vi lärare vill kunna göra vårt jobb. Vi vill jobba med det vi är utbildade för, liksom en taxichaufför vill köra bil och en brevbärare vill dela ut vykort. Men ändå känner jag underläppen darra av framtidshopp och tacksamhet.

Bo Jansson har bokstaverat det vi andra har gormat oss hesa om i flera år. Han har formulerat all vår vrede, frustration och uppgivenhet i ord som de högsta hönsen – självaste herrarna på täppan – nu ska läsa och ta i beaktande.

Fatta grejen!! Plötsligt händer det! De kommer att vara så illa tvungna att ta ställning nu.

Jag måste nypa mig i armen

Det morras lite i leden. SKR och Almega är inte övertygade om att lärare ska få sina uppdrag definierade i skollagen eller att undervisningens olika delar ska tydliggöras i föreskrifter. I utredningen föreslås till och med något så vidunderligt vackert som att en timmes undervisning ska viktas mot en timmes planering.

Denna utredning är sannerligen en riktig kioskvältare!

Denna utredning är smått revolutionerande i sitt slag eftersom inte varenda förslag är alldeles gratis. Dessutom är den banbrytande eftersom den inte tycks gå ut på att överbelamra lärare med ännu mer jobb eller beskylla lärare för att arbeta på fel sätt.

Ja, denna utredning är sannerligen en riktig kioskvältare! Man kommer alltså med dyra och konkreta förslag på hur vi lärare ska få hjälp (riktig hjälp) utan att det sker på bekostnad av oss själva. Jag måste nypa mig i armen, jag måste ta ett varv runt kvarteret, jag måste örfila mig en stund på kinden.

Men vem ska bekosta det?

Sedan kan man ju i sina mörkaste stunder fundera över vem som ska bekosta hela kalaset. Är det nuvarande regering som ska öppna penningpungen? Eller läggs den pikanta summan på de kommuner som redan nu sparar, sparar och sparar lite till på skolan? Man kan också finurla över hur många speciallärare som skyndsamt måste trollas fram ur tomtens säck, nu när de extra anpassningarna föreslås strykas ur skollagen och lärarna inte längre behöver kvacka som speciallärare, specialpedagoger och gud fader allsmäktige.

Man kan också bli alldeles svartsynt cynisk och tänka att de som är emot Bo Janssons betänkande känner att det bästa är om skolan kostar så lite pengar som möjligt.

Den innehåller riktiga förslag

Men jag tänker välja glädjen i denna triumfens stund! Tänk att vi på riktigt, i Sverige anno 2025, har fått en utredning utförd av en person som faktiskt har spenderat sin beskärda del som verksam i skolan och att denna utredning innehåller riktiga förslag som kostar riktiga pengar och kan få riktiga (positiva) konsekvenser.

Det är nästan som att man ska passa på att köpa en sån där skraplott på vägen hem från skolan idag. Nu jäklar leker livet!