Krönika ”Arbetsgivarorganisationerna tycks inte anse att det där med regleringar är speciellt viktigt”, skriver Maria Wiman efter att Sveriges Lärare sagt nej till slutbudet från SKR och Sobona i avtalsförhandlingarna.
Sveriges Lärares avtalsdelegation sa i fredags nej till det slutgiltiga avtalsförslaget från SKR och Sobona. Arbetsgivarorganisationerna tycks nämligen inte anse att det där med regleringar är speciellt viktigt. Det där med maxtak av antal undervisningstimmar tycks vara för besvärligt. Lärarna kan väl jobba på liksom, utan gränser, utan minskad arbetsbelastning, utan tid till för- och efterarbete. In i kaklet ba!
Orka bry sig om statistik som tydligt visar att anställda inom skolan år efter år löper stor risk för stressrelaterade sjukdomar. Det är väl inte hela världen att lärare arbetar sig krumma, förvridna och urlakade. Lite svinn får man tåla, läraryrket är ett kall och man får vara glad att man överhuvudtaget har ett jobb i dessa tider. Psykisk ohälsa va? Det finns ju för tusan psykofarmaka!
Min kalkylator säger
Vi tar mig som exempel. Jag är en sådan där knegare, jag hänger i klassrummet fem dagar i veckan. 1160 minuter av min veckoliga arbetstid ägnas åt det som i vardagligt tal kallas undervisning. Min kalkylator säger att det är strax över 19 timmar.
Dessa dryga 19 timmar av skarpt läge i klassrummet kräver sin beskärda tid av förarbete. Jag ska kanske läsa på lite extra, fräscha upp min mossiga hjärna, jag ska skapa presentationer, leta fram bra material, göra speciella anpassningar, fundera på bedömningar. Och inte nog med det - när de 19 timmarna väl är genomförda ska jag liksom sopa upp resterna. Lyssna på elevers diskussioner, läsa deras texter, rätta deras uppgifter. Det är ett sjujädrans stort arbete, det också.
Jag kan inte minnas att jag någongång, någonsin under mina 16 år som lärare, har lämnat jobbet och tänkt att “nu har jag jobbat klart”.
Och då har jag inte ens nämnt alla möten en vecka ska innehålla. Det är arbetslagsmöten, arbetsplatsträffar, fortbildningar, möten med vårdnadshavare, elevhälsoteam, Bill och Bull, kung och fosterland! Jag har vad vi i dagligt tal kallar ett ”mentorsuppdrag” och det är ett tidens slukhål utan botten.
Fungerar inte så
Jag kan inte minnas att jag någongång, någonsin under mina 16 år som lärare, har lämnat jobbet och tänkt att ”nu har jag jobbat klart”. Det fungerar liksom inte så. Men SKR och Sobona vill helst inte tala i dessa termer. De vill fokusera på friskfaktorer, säger de (fiffigt va?).
Jag är väl lite allmänt plingplong i kolan men jag kan tycka att en friskfaktor faktiskt är att få möjlighet att jobba färdigt, att ha ett avgränsat uppdrag som rymmer alla arbetsuppgifter. Ja, att en riktigt störtskön friskfaktor är att kunna utföra jobbet utan risk för att bli sjukskriven av utmattning. Men det är uppenbarligen olika hur man ser på saken.
Jag hoppas att Sveriges Lärare fortsätter att stå starka i förhandlingen.
LÄS MER:
Därför säger Sveriges Lärare NEJ till SKR:s slutbud