Det finns underbara former av elevinflytande!
Krönika ”Det är skillnad på att kommunicera med barnen i klassrummet och att som lärare bli hunsad som en ofostrad hundvalp”, skriver Maria Wiman efter Ämneslärarens granskning om skenande elevinflytandet.
En gång var jag på en sådan där påkostad skolmässa där jag fick lyssna på föreläsare med extraordinära idéer. En av alla skolexperter pratade varmt om elevinflytande. Han föreslog att varje klassrum borde ha en sådan där “nöjd-kund-makapär” vid dörren. Ni vet en sådan pulpet som finns i vissa affärer, är man nöjd med servicen trycker man på grön gubbe och är man missnöjd trycker man på röd.
Lars Norénsk stämning
Jag satt där i publiken med kalla kårar längs ryggraden. Jag mindes min senaste lektion. Det var en åttiominutare om det ekonomiska kretsloppet. Jag hade pratat och eleverna hade antecknat. Det var Lars Norénsk stämning i klassrummet, själar dog därinne. Jag föreställde mig hur eleverna skulle ha behandlat den där knapp-pulpeten på vägen ut. De röda gubbarna hade troligen pressats ner så till den milda grad att ett larm hade gått på rektorns kontor och resten är historia. Tur att jag är med i A-kassan, tänkte jag med kallsvetten lackandes i pannloben.
Vi som bär brallorna!
Elevinflytande är ett stort och vitt begrepp. Det är så lätt att slå bakut vid blotta tanken. Man får föreställningar om elever som styr och ställer, visar var skåpet ska stå, gastar och gormar, tar över i klassrummet. Så vill ingen lärare ha det. Det är för tusan vi som bär brallorna!
Och jag förstår att man som lärare vill lägga sig i fosterställning och hyperventilera för det tar liksom aldrig slut på personer som ska vara experter. Det är politiker, vårdnadshavare, Bill och Bull. Kreti och pleti, kändisar i alla kategorier och – nu också – elever som vill lägga sig och peta i vårt hantverk. Man kan ju bli tokig för mindre.
Som att elevinflytande är samma sak som att abdikera för maktgalna Flugornas herre-barn.
Men samtidigt måste vi reda lite i debatten. Ska man lyssna på professor Inger Enkvist hävdar hon att “elever ska vara med och ta alla slags beslut” i skolan nuförtiden. Ja, på henne låter det som att elevinflytande är samma sak som att abdikera för maktgalna Flugornas herre-barn. Som om vi lärare bara är nyttiga idioter som inväntar nästa order.
Skillnad på elevinflytande och elevdiktatur
Tack och lov har ju världen dock fler nyanser än svart och vitt. Klart att det finns underbara former av elevinflytande! Klart att ungarna ska få tycka till om ordningsregler, favvomat, rastaktiviteter och vilken bok som ska högläsas. Jag personligen har inget emot att ta emot tankar om vilken film man helst vill se, om man vill ha en stor bedömningsuppgift istället för flera små eller om det finns specialintressen som jag kan ta tillvara på i min undervisning. Det är liksom skillnad på elevinflytande och elevdiktatur. Det är skillnad på att kommunicera med barnen i klassrummet och att som lärare bli hunsad som en ofostrad hundvalp.
Vill ha elever som tycker och tänker högt
Jag vill verkligen inte ha en pulpet i mitt klassrum med knappar som utvärderar min insats varje dag. Jag vill inte ha en skola där elevers enkätsvar styr huruvida jag får löneförhöjning eller ej. Men det är väl klart som renaste korvspad att jag vill ha elever som tycker och tänker saker högt, som kommer med inspiration och infall, som berikar min såsiga lärarhjärna med nya idéer.
Det gäller att skilja på ditt och datt här. Debatten om elevinflytande är viktig men vi måste vara noga med att minnas exakt vad vi opponerar oss mot. Elevinflytande är ju inte per definition elever som betygsätter lärare och lever lajban i skolan.
För övrigt hade jag önskat att den där föreläsaren hade en nöjd-kund-pulpet vid utgången till sin föreläsningssal. Då hade jag tryckt på röd gubbe tre gånger av pur illvilja.
LÄS MER:
Skolministern sågar elevinflytandet i skolan: ”Vuxenpåhitt”
