Det babblas över skallen på oss mest hela tiden
Krönika ”De dyker upp överallt, ofta klämkäcka människor som på bästa sändningstid uttalar sig hejvilt om högt och lågt, ditt och datt – och inte alltför sällan om skolan”, skriver Maria Wiman.
Har ni tänkt på vad det tycks hela tiden? Världen är full av tyckare. Det tycks om allting, på sociala medier, i fikarum, i tv och på radio. Överallt finns det personer som är redo att leverera tvärsäkerheter vare sig man vill lyssna eller inte.
Vissa kallar sig experter. Definitionen av en expert är inte riktigt glasklar. Det tycks vara en titel som man liksom lägger på sig själv lite påpassligt när andan faller på. Sverige har experter på allting. Skolexperterna är så många att det nästan går inflation i begreppet.
De dyker upp överallt
Förutom alla dessa horder av tyckare och superexperter har landets medier också berikats med åsiktspaneler. De dyker upp överallt, ofta består de av klämkäcka människor som på bästa sändningstid ska säga sitt om dagsaktuella frågor. De uttalar sig hejvilt om högt och lågt, ditt och datt – och inte alltför sällan om skolan.
Jag såg en åsiktspanel på TV4. De skulle uttala sig om betygsutredningen. Det var tre journalister (en var faktiskt också gammal rektor) som högst troligt inte hade läst ett ord ur utredningen själva men som inte hade några som helst problem att kasta ur sig lite fragmentariska åsikter om sin egen skolgång, om betyg i allmänhet och anekdoter som vittnade om en verklighet fyrahundratrettioentusen mil från skolans vardag.
Bara att låta munlädret fladdra
Samma sak hände i Sveriges Radio där en annan panel av journalister snicksnackade betygssystem lite på uppstuds sådär. Det hade inte så stor betydelse egentligen vad man grundade argumenten på. Det var ju åsiktspaneler och då är det bara att låta munlädret fladdra alldeles oavsett substans.
När det kommer till skolan har alla åsikter. Otaliga är de kännare som vet bäst när det kommer till skolsystem, betyg, nationella prov, lektionsupplägg, pedagogik, digitalisering, klassrumsmöblering och hur man ska skapa arbetsro. Detta märks i politiska debatter, i kommentarsfält, på middagar, utvecklingssamtal och på tidningarnas insändarsidor. Det är inte riktigt klokt hur himlans insatta alla tycks vara i vår svenska skola.
Tänk en lärare som uttalar sig i skolfrågor?
Ibland blir jag frustrerad av sådana där åsiktspaneler som tar viktig plats i rampljuset. Detta land har ju riktiga experter. Skolan är ju alldeles full av människor som befinner sig där varje dag, jag tänker alltså på sådana där – vahettere, hm, öööh – lärare och elever!
Vi har ju insikter inifrån, från den verkliga vardagen, från själva moderskeppets inre kärna. Tänk om någon sådan däringa producent drabbades av en vild tanke att ibland fråga OSS vad VI tycker. Jag tror nämligen att vi skulle kunna tillföra insatta tankar om saker som berör vår omedelbara vardag. Kanske vet vi faktiskt ibland mer än personer som visserligen tillhör åsiktspaneler men som egentligen inte alls har med skolan att göra.
Det babblas över skallen på oss mest hela tiden. Vi hörs inte i politiska debatter, i expertutlåtanden eller åsiktspaneler. Vi förväntas i stället sitta stumt i tv-soffan och lyssna på vad alla andra tycker om vår arbetsplats och våra arbetsvillkor. Det är ett satans kackalorum om skolans värld, hela körer av röster som befinner sig utanför skolbyggnaden. Alltmedan vi som de facto är experter på skolans vardag stretar på i skuggorna av politiska beslut och andras tyckanden.
De kan ryka dit pepparn växer
Om jag fick välja skulle sådana där åsiktspaneler ryka dit pepparn växer. Då skulle det uppstå ett skimrande tomrum som skulle kunna fyllas av kreti och pleti från golvet. Hade inte det varit läckert?
Tänk en lärare som uttalar sig i skolfrågor? En skolledare som vittnar om hur det är att hålla svältbudget? Eller en elev som berättar om hur det är att gå i skolan? Utmanande, jag vet. Man blir lite yr. Kalla mig tokig, men jag tror att det skulle bli utomordentligt.
LÄS MER:
