Sara Bruun: Nu måste det vara slutjamsat!

En notis på telefonen plingar till. Färsingaskolan i Sjöbo stänger efter att skolans huvudskyddsombud beslutat om skyddsstopp. Våld och skadegörelse under en längre tid har lett till huvudskyddsombudet fattade detta beslut.

Bra gjort, tycker jag. Men det är ta mig tusan inte klokt att det ska gå så långt att det ska behövas. Jag har aldrig varit på just Färsingaskolan, och själv jobbar jag nu på en utanförskapsskola som jag trodde skulle vara som Färsinga, men som är en av de trevligaste högstadieskolor jag varit på! Dock är jag på många andra skolor och har vänner över landet som vittnar om hur otroligt stökigt och otryggt det är på många skolor. 

Bara under förra veckan nåddes jag av kollegor som berättade om olika händelser runt om i landet:

• en lärare har blivit slagen av en elev i sjuan
• för en annan har eleven tagit lärarens dator och surfat porr
• för en tredje öppnas dörren och en äldre elev går rakt in och slår en elev
• en fjärde vittnar om gäng som drar runt i korridorerna som ingen vågar säga till
• en femte berättar om hur eleverna kastar snöbollar inomhus på sina klasskamrater och på lärare … ja, jag kan fortsätta.

Alla ni som, likt jag själv, har jobbat och som jobbar på skolor där det är stökigt vet jag pratar om. För att “överleva” och orka sitter man kvar i sitt klassrum (om man har turen att ha något) så länge man kan och går absolut inte ut om man hör att det är oroligt i korridoren. Gör man det vet man att man får hela kvällen av jobb då man måste skriva incidentrapporter och ringa hem.

För att orka tittar man åt ett annat håll. Den gemensamma nämnaren för dessa skolor är att eleverna har tillåtits ta över. 

Efteråt skrattar de hela vägen genom korridoren

Det samtalas och samtalas och eleverna ler och lovar att det var dumt. Efteråt skrattar de hela vägen genom korridoren. På skolorna råder egna lagar. Där kan en elev misshandla en annan och det är absolut inte självklart att det leder till polisanmälan. Och är du som lärare själv drabbad och utsatt förväntas du på många skolor själv polisanmäla eleven som utsatt dig.

Det är heller inte självklart att skolledningen använder sig av de konsekvenser som faktiskt finns att ta till. En lärare berättar om en kollega i grannklassrummet där hen både blev hotad och slagen med en örfil i ansiktet. Vad tror ni hände? Ingenting. Ett samtal och läraren hade eleven i sitt klassrum dagen efter.

Det är helt obegripligt hur man som skolledning inte tar till de konsekvenser som faktiskt finns. Du kan stänga av elever. Du kan säga till på skarpen. Du kan ringa hem och kalla in föräldrar till möte. Att inte ens prova detta och som skolledning tycka att det är lärarna som behöver ha ett tydligare ledarskap och om ni bara anpassar er undervisning så att ungdomarna tycker den är intressant så skulle de välja att inte slåss. För barn gör ju rätt om de kan…

Jag är så sjukt trött på detta jamsandet i Sverige. Sätt ner foten. Sätt gränser – det är det vi vuxna ska göra. Tillsammans. 

Vi sviker om vi inte visar var gränserna går.

Och innan ni drar igång ett drev om att det ju kan vara barn och ungdomar med NPF och de måste man ta hänsyn till och att det är mjuka värden med relationellt ledarskap vi måste ha – så vill jag bara säga: ja. Självklart. Det ska vi OCKSÅ ha. Jag vill lägga till att även ungdomar med NPF klarar att ta ansvar och ska ta ansvar. Vi sviker ungdomarna om vi inte visar var gränserna går.

Det är svårt när eleverna har tagit över, men det går att vända. Det kräver dock ett mycket tydligt ledarskap från skolledning till lärare och att alla drar åt samma håll. 

Symbolvärdet för personal och elever att det är skolledningen som står bakom polisanmälan är stort. För mig är det självklart att det råder samma lagar i skolan som på torget. Tyvärr är det inte så. Otaliga är gångerna när inget händer mer än ett samtal. 

Frustrationen blir ännu större när skolan faktiskt gång på gång anmäler till socialtjänsten och polisen. Gång på gång och ärenden bara läggs ner. Eleven är 14 år och alla varningsklockor ringer. Hur många gånger får vi i skolan inte tillbaka ärendet från soc med ”vi kan inget göra, vi har samtal med föräldern som gör så gott hen kan”. 

Systemet är knas. Men det går att vända skolor och ungdomar om vi alla drar åt samma håll. När skola och soc samarbetar kan vi nå långt. 

Först och främst måste skolledningarna få förutsättningar att göra sitt jobb. Jag förstår om man som skolledare väljer att inte ta tag i allt som måste göras för det går inte. Skolledarnas uppdrag är orimliga.

Om vi ska kunna vända skolor behöver politiker se till att det finns budget för att förstärka skolledningarna. Tillsätt administrativa chefer som kan ha ansvar för lokaler och budget och elevhälsochefer som kan ha hela ansvaret för elevhälsan. Lägg till att det ska finnas resurser för speciallärare som kan hjälpa till att lära barnen med svårigheter läsa och skriva.

Fortsätt med att det ska vara max 22 elever i varje klass från 4an och uppåt och möjlighet till halvklass på lågstadiet. Tillsätt även heltidsmentorer och skolvärdinnor. Då kommer skolledning och lärare har förutsättningar för att göra sitt jobb och vi skulle orka gå ut ur klassrummen där vi suttit gömda och ta fighten. 

Vi måste gå ut i korridoren och sätta ner foten mot stök.

Att det skulle komma rimliga resurser till ovanstående inom snar framtid tror jag tyvärr inte ett smack på. Oavsett resurser så måste vi samarbeta. Även om vi inte riktigt orkar måste vi lärare gå ut i korridoren och sätta ner foten mot stök. Det kommer inte funka om några åker hem tidigt och spelar padel.

Det är även det lilla stöket som leder till det stora. Om eleverna tillåts spela spel på datorn och sitta med jackan på inne trots att ni på skolan gemensamt bestämt att jackan ska vara i skåpet och datorn ska vara till skolarbete signalerar det att vi kan göra som vi vill.

Fatta inte beslut om några regler som ni inte kan hålla. Känner du att du inte klarar att upprätthålla ordningen själv och tex samla in elevernas telefoner i början av lektionen så prata om det i arbetslaget och hjälp varandra. Var till exempel två i början av varje lektion och se till att jackan är i skåpet, telefonen inlämnad och rätt böcker är med. 

Förvaltnings- och skolledningar måste samtidigt ta ställning mot hot och våld och genom handling visa att de står bakom och fredar sina lärare. De måste stå upp för att ska råda ordning på skolan och använda de konsekvenser de kan. Och framför allt måste det sluta jamsas.