Sluta visa förakt för skolans professioner

En miljon barn och ungdomar tillbringar mycket av sin vakna tid i skolan. Och det i minst nio, oftast tolv, år (och för många som läser vidare mer än så). De ska lära sig saker vi tycker är nödvändiga, viktiga och bra – allt från ämneskunskaper till respekt för sina medmänniskor.

För att arbetet ska hålla hög kvalitet anställer vi hundratusentals utbildade och engagerade vuxna; lärare, rektorer, fritidsledare och så vidare. Kostnaden är ofta hälften av de totala kostnaderna i en kommun. Det finns ingen annan verksamhet vi tycker är så viktig.

Man borde kunna förvänta sig att skolan därför hanterades med försiktighet och reformerades på basis av bästa tillgängliga kunskap samt att förändringar man gjorde noggrant utvärderades. Lärare, rektorer och annan personal borde arbeta tillsammans med myndigheter och forskare för att ge underlag till förändringar. Att inte göra det är att visa förakt för de välutbildade professioner som arbetar med våra barn och ungdomar.

Tyvärr är det väl ett sådant förakt den politiska makten har visat skolan.

Politikerna agerar på en väljarmarknad. I brist på ideologi är det viktigaste makt.

Dagens Nyheter skriver i en ledare den 14:e augusti om en granskning från Riksrevisionen att ”Sverige har […] utvecklat en ovana att plöja ner miljarder i politiska visioner utan att tänka igenom effekterna av dem. Inte heller vad de kostar att genomföra eller vilka konsekvenser det får för samhället. Endast 5 av de 25 mest kostsamma reformerna lever upp till ’grundläggande kvalitetskrav’, […].” Dagens Nyheter menar att Sverige måste sluta styras med magkänsla och intuition.

Men jag tror Dagens Nyheter har fel. Politikerna använder nog inte ens intuition och magkänsla, eller jo, kanske. Men inte intuition och magkänsla för vad som är bra för skolan. När förslagen närmar sig partikanslierna handlar det mer om magkänsla för vad man tror väljarna ska tycka är bra.

Politikerna agerar i dag på en väljarmarknad. I brist på ideologi är det viktigaste makt. Men så kan vi inte ha det. Vad kan vi då göra? 

Riv upp den misslyckade marknadsskolan

Riksrevisionen menar i en rapport (RiR 2022:15) ”att det finns ett behov av att säkerställa att alla stora reformer utvärderas”. Och det är ju inte någon nyhet. En statlig utredning skrev redan 2012 (SOU 2014:12) att ”Sverige saknar vidare en tradition att utvärdera reformer på skolans område […]. Så långt bakåt i tiden vi har kunnat överblicka saknas i Sverige exempel på ordentliga reformutvärderingar på skolans område som genomförts på initiativ av regering eller riksdag.”

Om utredningar och Riksrevisionen konstaterar att reformer blivit till på ett dåligt sätt måste den politiska sfären ta konsekvensen av det och ordna ett regelverk som gör att de inte kan fortsätta på det viset. Sveriges framtid och skolprofessioner är värda bättre än att gång på gång utsättas för politikers godtycke och gissningar. Fackföreningar, forskare och myndigheter måste sluta vara förvisade till sidlinjen i ett politiskt spel och engageras i framtagandet och utvärderandet av reformer.

En första åtgärd borde vara att riva upp den misslyckade och feltänkta marknadsskolan.

TUMMEN UPP:

• … för regeringens förslag om att alla elever ska ha rätt till läromedel …

TUMMEN NER:

• … men ett stort minus för att vi har ett system som gör att lärare på Internationella engelska skolan inte vågar berätta om de påtryckningar de blir utsatta för vad gäller betygsättning.

Per Kornhall är filosofie doktor, utbildad gymnasielärare, författare och debattör.