Finessen med testbaserat lärande
Krönika Testbaserat lärande är så pass kraftfull och användbar att alla bör ha det med sig i verktygslådan – som en bra skiftnyckel, skriver Per Kornhall.
Forskningen om ”testbaserat lärande” är intressant. Detta eftersom det behandlas som en nyhet varje gång forskare visar att man lär sig genom att ha prov eller läxförhör. Det är ju inte något som precis är en nyhet eller har varit okänt för dem som arbetar som lärare.
Att det fungerar på det viset är en sanning man kan hitta beskriven i texter skrivna av lärare för länge sedan. I Svensk Läraretidning kunde man till exempel den nionde april 1884 läsa: ”att för vinnandet av sammanhang och fasthet i kunskapen, det hufvudsakliga af det förut genomgångna genom korta översikter ofta återkallas i minnet.”
Arbetsminnet lagrar i långtidsminnet
Den fysiologiska eller inlärningspsykologiska förklaringen till varför det är bra att återkalla det man lärt sig är enkel. Vi lär oss genom att vi genom arbetsminnet lagrar minnen i långtidsminnet. Men om vi aldrig hämtar fram de kunskaperna igen kommer de helt enkelt inte finnas tillgängliga. Hjärnan lagrar och etablerar främst vägar till kunskap som vi använder. Så den enkla övningen att vi tvingas plocka fram kunskapen igen förstärker våra kunskaper.
Det intressanta är att den typen av läxor eller den typen av prov så länge haft dåligt rykte. Ve den lärare som hade glosprov eller läxförhör när det var djupa svårförståeliga resonemang som eleverna ska klara av (helst utan förkunskap). Det var länge som om eleverna helst skulle vara likt impressionistiska konstnärer, och à vista, direkt, fånga tillvarons mysterier utifrån sina egna observationer av den omvärld vi har runt oss.
Fast eleverna vet att det är mer effektivt använder de inte metoderna.
Men så fungerar det ju inte ens inom konsten. Att måla som impressionisterna gjorde kräver mycket studier, många försök att fånga detaljer för att sedan kunna använda den kunskapen till en svepande översikt och syntes. Carl Larsson lär ha sagt att ”om folk bara förstod hur mycket arbete som krävs för att det ska se lätt ut”.
Effektiva metoder
Och där gick vi väl riktigt vilse. Vi ville att eleverna skulle slippa det tråkiga och tragglande lärandet och bara lustfyllt erövra kunskap i en sorts Rousseansk paradisdröm. Skolverket hade devisen ”Lust att lära – Skolverket visar vägen”, men en riktigare devis vore kanske ”Det är svårt att lära sig men vi har metoder som gör det effektivare”.
En av de viktigaste sakerna med forskningen om detta är att den visar att fast eleverna vet att det är mer effektivt använder de inte metoderna. Varför? För att det är jobbigt; för att det kräver en ansträngning. Konsekvensen av detta är att det är läraren som behöver hjälpa dem att göra den ansträngningen. Det vill säga ordna små förhör där man tvingas hämta tillbaka det man har lärt sig. Med detta följer ett ansvar såklart – läraren behöver se till att vad den tiden och den ansträngningen används till är viktig kunskap.
Det gör det mer beprövat
En annan viktig sak är att termen ”testbaserat lärande” kan leda helt fel. Som om dessa forskare eller den här typen av metoder är en egen fristående pedagogik. Så är det naturligtvis inte. Det här är ett verktyg bland många som vi lärare har med oss i en verktygslåda. Men den är så pass kraftfull och användbar att alla bör ha den med sig. Det är som en bra skiftnyckel.
Johan Petter Johansson uppfann en version 1892 och den är standard i alla verktygslådor än idag och testbaserat lärande beskrevs också redan innan förra sekelskiftet. Och det gör det inte sämre, bara mer beprövat.
