Demokratin riskerar att hotas av teknikens faror

Artificiell intelligens är (var?) på allas läppar. Man pratar om en revolution för vårt samhälle och arbetsmarknaden i stil med den industriella revolutionen, fast nu på jobb som inte berörts av mekanisk automatisering.

Nu är det i stället kunskapsjobben man menar kommer att ersättas av AI och lystna blickar kastas omedelbart mot skolans värld. Är inte AI den perfekta läraren? Tilltron till tekniken är nästan rörande. Man kan känna igen sig i det här citatet:

”Dessa teknologier … hade potentialen att revolutionera undervisningen i våra skolor … [De] skulle kunna användas för att sätta landets allra bästa lärare framför varje elev. Med sådana resurser tillgängliga skulle vanliga lärare inte längre bara behöva hålla enkla föreläsningar, utan skulle i stället kunna ge kraftfulla visualiseringar av alla slags fenomen och samtidigt möta behoven hos enskilda barn och små grupper på ett sätt som aldrig tidigare varit möjligt.” 

Lovade guld och gröna skogar

Men Marc S. Tucker som skrev detta beskriver inte AI, utan de förväntningar som fanns i USA på 1950-talet på 16- och 18-millimeters film. På samma sätt lät det också vid införandet av radion, tonbandspelaren, tv:n, overheadapparaten – och minns ni hur man utlovade guld och gröna skogar när digitaliseringen drog igång? Hur fort inlärning skulle gå med ”framtidens lärande”? Ja, och vilket hopp man ställde till utvecklingen för demokratin! 

Men vad blev det av allt det? Visst, roliga metoder att undervisa på, men vad barn och unga lär sig i dag är ungefär lika mycket. Och med demokratin gick det faktiskt åt pipan. För att det var så många som utnyttjade internet till att manipulera människor. Det senare är ett reellt hot också när det gäller AI. Den europeiska författarorganisationen European Writer’s Council har på sin hemsida publicerat ett manifest med tio principer som är väl värt att läsa och där den sista är en farhåga om att demokrati sätts på spel genom förlorat förtroende för information och media.

Bryr vi oss tillräckligt?

Vad gäller AI som undervisningsmirakel kommer jag också att tänka på Elsa Beskows saga om professor Klokamundus och hans fantastiska undervisning- och uppfostringsmaskin.

I den senare undrar professorn vad det är som blivit fel med den. I stället för väluppfostrade, skolade pojkar lämnade maskinen nämligen ifrån sig trötta, solbrända och busglada sådana. Det visade sig att de hade kommit på hur man kunde stänga av maskinen och hade lekt i skogen i stället. Vilket i sin tur påminner mig om vad en skolminister på besök i en skola där man visade upp adaptiv programvara fick se. Hen såg eleven knäcka koden. Om man svarade fel, medvetet då och då, fick man lättare frågor.

Jag tror inte AI slår det vi genom evolution är byggda för – att bli undervisade av en människa som bryr sig. Men jag är orolig för att vi inte bryr oss tillräckligt mycket om demokratin för att ta teknikens faror på allvar.  

JUST NU:

Plus och minus just nu är faktiskt två plus:

• ­Liberalernas omsvängning i skolpolitiken och att skolinformations­utredningen faktiskt föreslår offentlighetsprincip för alla skolor.

Per Kornhall är filosofie doktor, utbildad gymnasielärare, författare och debattör.