ÄNTLIGEN får vi det lärare ville ha för 17 år sedan

24 sep 2024

Krönika Nu kan lärare få större frihet att anpassa undervisningen efter de elever man har, skriver Per Kornhall.

Det är dags för mig att ropa ”Äntligen!” Och det inte ironiskt, som när journalisten Gert Fylking gjorde det när Nobelpristagaren i litteratur tillkännagavs.

Nej, nu vill jag ropa det på allvar för en reform men framför allt för de signaler som kommer från staten när det gäller lärare och undervisning.

Låt mig förklara.

Jag arbetade på en gymnasieskola i Gävle läsåret 2006–2007. Då hade vi under läsåret i uppdrag att förbereda för den reform av gymnasieskolan som bestämdes av regeringen 2003 – alltså för mer än tjugo år sedan. I reformen, Gy07, ingick att ämnesbetyg skulle ersätta kursbetygen. De flesta av oss lärare såg fram emot det. Vi höll med regeringen som skrev ”På så sätt speglar betyget elevens kunskapsprogression såväl när det gäller djup som bredd”.

En viktig och riktig reform

Men när vi hösten 2007 kom till skolan för att börja arbeta efter den nya reformen fick vi veta att Jan Björklund hade ställt in alltihop. Han tillsatte i stället en utredare, Anita Ferm, som i sin utredning ”Framtidsvägen” inte ägnade frågan något större intresse utan bara konstaterade att hon inte såg något behov av ämnesbetyg, för det hade hon talat med några elever om.

Så går 17 år och nu får vi ämnesbetyg i gymnasiet och med precis samma kloka motivation nu som då.

”Äntligen” säger jag.

Det är bara så bedrövligt att det ska ta tjugo år och att därmed minst sju elevkullar har passerat gymnasiet innan man inser det. Jag tror verkligen att ämnesbetyg är en viktig och riktig reform. Jag vill påpeka att ämnesbetyg i ett kursgymnasium också innehåller problem. Men jag tror det är bättre än hur det är nu.

Det här borde alla Sveriges lärare läsa och ta till sig.

Mitt starka ”ÄNTLIGEN!” och det, som synes med stora bokstäver, kommer av vad jag läser på Skolverkets hemsida kring reformen. Här finns det information och en riktningsförändring som alla Sveriges lärare, alltså inte bara gymnasiets, borde läsa och ta till sig.

För Skolverket skriver att lärare har ”… i kraft av sin utbildning stor frihet att tolka styrdokumenten och omsätta dem i sin undervisning” och att reformen ska ses som ”ett uttryck för samhällets tillit till den professionella lärarkåren”. Man skriver att ”… undervisning till sin natur är en dynamisk process där vad som är lämpliga val i hög utsträckning beror på sammanhanget och de elever som läraren har framför sig”. Och att ”Därför lämnar ämnesplanernas riktlinjer utrymme för läraren att utforma undervisningen med utgångspunkt i ett specifikt sammanhang och med hänsyn till elevgruppen”.

Den övergripande avsikten med reformen är att ge lärare större frihet att anpassa undervisningen efter de elever man har.

Ta friheten på riktigt

Jag tror det är viktigt att Sveriges lärare tar det budskapet och gör undervisningen till sin, överger dålig praktik vi börjat med på grund av pressen från korta kurser och detaljerade betygskrav. Om staten tydligt uttrycker att lärarna ska vara fria bör lärarna ta till sig det och ta sig den friheten på riktigt.

I övrigt konstaterar jag att inte bara läromedel börjar tas på allvar av staten i styrningen i skolan utan också att en lagändring kring skolbibliotek är på gång. Jag säger äntligen om det också!

JUST NU

Tummen upp: ... för tydligare regler för skolbibliotek.
Tummen ner: ... för att man inte bara bestämmer att all skolverksamhet ska omfattas av offentlighetsprincip. Det är skattemedel som ska användas transparent.