”Tänk om Skolverket kunde dela med sig eller stötta oss lite”, skriver Maria Wiman.

Förra veckan skrev jag en förnumstig krönika om saker man inte ska tänka på om man vill behålla sin mentala hälsa fram till skolavslutningen. Det var ju himla dumt gjort för sedan dess har jag inte kunnat tänka på något annat och strax kommer jag även att dra ner läsaren i fördärvet. Så varning utfärdas för den känslige: är man i ett skört tillstånd bör man kanske avrunda här. 

Vet ni att Skolverket i september förra året skrev ett avtal med produktionsbolaget Adept till ett värde av 100 miljoner kronor? Vet ni vad dessa 100 000 000 (!!) kronor ska gå till? Ett två tre…djupandas…tänk på sockervadd och fluffiga marsvin… Skolverket ska få hjälp att boka möten! BOKA MÖTEN!? För 100 gudsförgätna miljoner svenska kronor! 

Hade inte tackat nej

Det ska erkännas att jag själv skulle behöva lite hjälp på den fronten. En gång skulle jag boka digitala utvecklingssamtal men hade glömt att ställa in till svensk tid. Förvånade föräldrar fick kallelser till nattliga samtal och det var ju ganska pinsamt. Jag vet heller inte hur många gånger jag har kopplat upp mig på fel länk och suttit på möte med mig själv i 20 minuter innan jag insett att något varit kajko. Jag hade inte tackat nej till att ett snitsigt produktionsbolag hjälpte mig. 

Som lärare lever vi dock under devisen att själv är bäste dräng. Här är vi spindeln i nätet, allt-i-allon med många bollar i luften och vi ser alla problem som en utmaning. Ofta får vi passande nog riktlinjer och prov av skiftande kvalitet direkt från självaste skolmyndigheterna. Men olika arbetsplatser ser olika ut. På Skolverket jobbar nästan 900 lyckligt lottade personer och de får minsann hjälp att boka möten om de vill. Jag ger mig fanken på att de får äta lunch i godan ro också. 

Det är väl mest siffrorna i sig som agerar roterande nagel i ögat på mig. 

Jag minns en gång när jag och mina kollegor blev bjudna på flådig konferens. Vi fick bubbelvatten i glasflaska som dryck till lunchen! Ni skulle sett våra miner! Pzzzt lät det när kapsylen öppnades och då tittade vi på varandra med glittrande ögon. Vi fick tjuvsmaka på ett liv i sus och dus.

Nåväl. Ingen skugga ska falla över våra statliga tjänstemän! Jag är på riktigt övertygad om att personerna som jobbar på Skolverket brinner för skolan och någon måste ju ansvara för skolstatistiken, lärarlegitimationerna, statsbidragsfördelningen och fortbildningen. Det är väl mest siffrorna i sig som agerar roterande nagel i ögat på mig. 

Det blir lite plingplong

100 miljoner till mötesbokningar och nästan 900 anställda alltså. Detta i ett land där regeringen meddelar att det är en satsning att låta Sveriges drygt 6 500 skolor dela på 500 miljoner tillskjutna kronor. I ljuset av detta blir Skolverkets förehavanden lite plingplong och man kan inte låta bli att tänka på ordet resursfördelning.

Jag har visserligen läst på Skolverkets hemsida att alla anställda där har rätt att jobba upp till 50 procent på distans med flextid eftersom – och här citerar jag – det är viktigt att hitta balans mellan arbete och fritid (haha, varför skrattar jag?). Men jag kan ändå inte låta bli att fundera på om de inte kunde dela med sig lite av sina produktionsbolag, undervisningsråd eller systemutvecklare nu när öknen står i brand? 

Vi på golvet är nämligen i skriande behov av lite extra stöttning och kompetens. Kan någon exempelvis ta min rastvakt på måndagar klockan 12? Vill någon boka in mina utvecklingssamtal enligt centraleuropeisk tid? Kan någon tänka sig att stötta upp under långa lektionen på torsdagar?

Fem kärnvärden

Jag tänker på karma. Kanske kommer tingens ordning en dag att vändas upp och ner. Kanske kommer driljarderna en dag att regna ner på skolan istället och då kan vi lärare återgälda tjänsten. Då kan vi hjälpa till att spela in moduler om kollegialt arbete till hemsidan, vi kan snurra tombolan och dela ut lärarlegitimationer och vi kan ta kommando över de prov som lite halvdant ger en hint om eleverna kan läsa eller ej. Man ger och man tar liksom.

Under skrivandet av denna krönika fick jag lära mig att Skolverket har fem kärnvärden: förebild, tillit, ansvar, samarbete och utveckling. Och nu när detta är konstaterat avslutar jag denna text för att istället dunka huvudet i väggen tio gånger, ta en kalldusch och skrika burdusa okvädningsord i en kudde. Farväl.

LÄS MER:

De sågar budgetförslaget: ”Det är ingen satsning”

Miljonsatsning på ”läromedel” – hit gick pengarna

Thorengruppen i stor prövning – riskerar tillståndet