Maria Wiman: Undervisningstid och mentorskap måste regleras innan vi lärare drunknar

Jag är inte bara lärare utan också mentor. Vad exakt en mentor i grundskolan är tycks dock vara höljt i dunkel. Jag har sökt svar hos Skolverket, jag har googlat fingertopparna ömma men jag blir baske mig inte klokare. Om uppdraget överhuvudtaget definieras tycks det göra det på den enskilda skolan av rektorn själv. 

Klart är dock att mentorsbiten är en oöverskådlig mängd arbete som i våra styrdokument inte riktigt uttalas eller bokstaveras. Faktum är att det egentligen är ett eget jobb i sig självt men detta tycks inte många skolbudgetar tillåta. Fortfarande är det oftast lärarna själva som ska vara mentor, gubben i lådan och allt-i-allo.

Det är alltså ett uppdrag utan centralt reglerad arbetsbeskrivning vi har att göra med. Men jag tror mig ändå av pur empiri ha ett hum om vad en väluppfostrad mentor på grundskolan förväntas göra.

• Man ska hålla i föräldramöten och utvecklingssamtal, man ska hålla koll på frånvaron och rapportera vidare om den börjar skena.
• Man ska också vara en länk till vårdnadshavare (vilket kan betyda en icke oansenlig uppsjö mejl, möten eller telefonsamtal).
• Man bör skriva ambitiösa veckobrev och hjälpa allehanda andra instanser på skolan att samla in blanketter.
• Man förväntas äta pedagogisk lunch, rastvärda med yster blick och hoppa in som vikarie om mentorsklassen plötsligt står utan undervisande lärare.
• Man ska författa incidentrapporter och medla mellan elever som hamnat i luven på varandra.
• Man ska hålla koll på kunskapsutveckling och flagga till EHT om något håller på att barka utför. Ibland förväntas man vara ett band till BUP eller rådig bisittare när logopeden ska göra överlämning.
• Man ska också veta när det är elevråd, vaccinering, simtest, öppet hus och dags att besvara enkäter.

Just jäklar – jag höll på att glömma – mentorn ska ju undervisa också! Flera timmar i veckan.

I ett uppdrag utan manual kan ju vad som helst ingå.

Sedan finns förstås gråzonerna. I ett uppdrag utan reglerad arbetsbeskrivning finns såklart situationer som lämnar läraren rådvill. Det finns ju ingen tydlig gräns så vem vet egentligen när man kan sätta stopp och dra i nödbromsen?

Att ha möten med enskilda elever varje vecka kanske ingår? Eller att åka på klassresa? Ska jag följa med en osäker elev till busshållplatsen? Förväntas jag agera datatekniker eller skriva pedagogiska utredningar? Ska jag förvara någons medicin? Eller påminna eleverna hemifrån att det är sovmorgon nästa dag?

Gud vet! I ett uppdrag utan manual kan ju vad som helst ingå.

Situationen är alltså följande: det finns ingen reglerad undervisningstid och när det kommer till mentorsuppdraget är det lite hipp som happ med vad som egentligen ingår. Hur vi faktiskt ska få ihop dessa båda kolossala uppdrag utan riktning och styrning är en fråga som vi diskuterar alltför sällan. 

Det blir en ocean av dimmigt arbete, där allt skvalpar och stormar och flyter utan tydlig gräns.

I takt med att skolan utarmas på personal läggs allt fler arbetsuppgifter på det suddiga mentorsuppdraget. Jag har all respekt för att det är en knusslig utmaning att utkristallisera uppdragets kärna men jag blir lite kollrig i kolan av tanken på att vi lärare varje dag går till en arbetsplats där vi förväntas göra massa saker utan att dessa saker någonstans riktigt definieras.

Hur ska vi hinna med undervisningen när mentorsuppdraget hela tiden tycks växa? Undervisningstid och mentorsuppdrag behöver på något sätt regleras i våra styrdokument. Annars blir allt bara en aldrig sinande ocean av dimmigt arbete, där allt skvalpar och stormar och flyter utan tydlig gräns.

Och ja – det säger sig självt – på sådana vilda hav är det alltför lätt att drunkna.