Tänk om politikerna kunder ha samma förutsättningar som vi?

Nästa vecka öppnas riksdagen under högtidliga former! Det är ju ett förbannat långt sommaruppehåll de har, våra riksdagsledamöter. Nästan lite för långt kan man tycka. Ja, faktum är att jag drabbades av en snilleblixt häromdagen! Heureka, skrek jag för mig själv, när jag kom på att man borde öppna riksdagen några veckor tidigare! Då kan man komma åt riksdagsledamöternas kunskapstapp under sommaren, tänkte jag.

Och när jag ändå var inne och petade i politikernas arbetsuppgifter drabbades jag av den ena genialiska insikten efter den andra. Jag började fundera på om man möjligen skulle kunna införa förväntansdokument för att få bukt med den stundom skrala uppslutningen vid voteringar. Visste ni att det inte finns några som helst formella krav på att en riksdagsledamot ska dyka upp under en votering? Det är ju helt befängt! I synnerhet om man jämför med skolans värld. Gud nåde den lärare som försöker pipa iväg tidigare från ett APT eller ducka en fortbildningsdag om kommunens senaste krusidullstrategi. 

Lite dokumentation har ingen dött av

Jag tycker generellt att man måste hålla bättre koll på dessa ledamöter. Jag tycker att de ska dokumentera mer för att ha ryggen fri. Kanske kunde man införa någon slags digital plattform där de kan skriva in allt de gör hela tiden? Det vore väl snillrikt? Lite dokumentation har ju ingen dött av liksom.

Men vänta! Idéerna tar inte slut här. Inspirerad av förra veckans pressträff fick jag ett riktigt guldkorn till idé! Varför kan inte politikerna börja ange medborgare i högre utsträckning? Det vore väl finfint? Man kan snegla på grannen i kammaren och varje misstanke om bristande vandel skulle kunna rapporteras till polisen, migrationsverket eller annan lämplig myndighet! Det känns ju som en rimlig arbetsuppgift. 

Till exempel skulle man kunna ta bort ett antal riksdagsledamöter så att färre får göra flera personers jobb.

Ni ska veta att den ena skarpsinniga insikten efter den andra fullkomligt regnade över mig den där dagen. Jag började tänka på ekonomi. Jag kom på att man kan spara in på både ditt och datt! Till exempel skulle man kunna ta bort ett antal riksdagsledamöter så att färre får göra flera personers jobb. Det fungerar ju alldeles friktionsfritt i skolvärlden. Här slår man ihop klasser hejvilt och låter lärare täcka för varandra utan att blinka. Går det hos oss borde det ju vara fullt möjligt hos dem!

Det skulle ju spara enormt mycket pengar! I synnerhet eftersom riksdagsledamöter har ett grundarvode på 73 000 sköna kronor i månaden och till råga på allt har rätt till så kallat ekonomiskt omställningsstöd den dag man väljer att lämna jobbet. En genomsnittlig grundskollärare tjänar runt 38 000 i månaden och förväntas knoga på utan stöd till en ansenlig ålder av 65 (minst). Återigen: går det hos oss så borde det vara fullt gångbart också hos våra folkvalda representanter i riksdagen!

Kanske kan de jobba med moduler?

Det är uppfriskande att skifta perspektiv, inte sant? Tänk till exempel om man kunde fortbilda politikerna mer! Det är ju tokigt att de får förfoga så mycket över sin egen tid! Det vore bättre om varje minut av dagen kunde fyllas på med olika styrda arbetsuppgifter. Kanske kan de jobba med moduler om hur de ska sköta sitt jobb? Kanske kan de bjudas in till samtal i bikupor om hur man gör när man voterar? Vad vet jag? Men för att höja politikernas status tror jag att det är bra att de fortbildas till förbannelse. Och allt ska helst dokumenteras i mappar som ingen människa någonsin läser. Det skulle också göra deras yrke mer attraktivt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta vägen med alla dessa oerhörda idéer som kommer att förbättra Sverige och rädda framtiden! Men hatten av för mig va? Tack och bock.  Ridå.