Så här borde vi göra med fenomenet läxor

5 dec 2024

Krönika Det är få barn förunnat vars föräldrar kan bli egna study buddys för att kompensera för effektiviserad skola och omöjlig stoffträngsel, skriver Maria Wiman.

I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd. Ja, så står det i självaste Moseboken. Och nog är det många svettiga anleten därute i effektiviseringarnas tidevarv. Här sliter vi ut oss, vuxna och barn, hand i hand.

Häromdagen hamnade jag i en intressant diskussion på sociala medier. Det var det klassiska ämnet läxor som avhandlades. Här fanns föräldrar som ägnade timmar åt att hjälpa till med matteläxan, googletranslejta spanskan, försöka dechiffrera obskyra hemsidor för att få information till något prov, kolla youtube-klipp för att förstå ekvationerna som plötsligt ska läras ut, fråga AI om NO-begrepp. Ja, det är läxornas tid och de slukar upp oss allihopa.

Inte alltid enkelt på egen hand

Tanken med läxor är väl inte så dum. Om de ges på rätt sätt, om de avser att repetera vad barnet redan gått igenom i skolan, om det handlar om att läsa en bok är jag helt med på noterna. Kör på bara! Repetition är kunskapens moder för tusan! Klart att ungspolingarna kan släppa skärmen i tjugo minuter och förkovra sig i fostran och bildning.

Problemet är att läxor alltför ofta inte alls är sådär självtuffande enkla att utföra på egen hand på barnkammaren. Jag har sett alltför många exempel på läxor som kräver pigga föräldrar utan fritidsintressen, med änglalika tålamod och akademiska ämneskunskaper samt pedagogisk spjutspetskompetens. Det är få barn förunnat förstås men saliga äro de små gluttar vars föräldrar kan bli egna study buddys för att kompensera för effektiviserad skola och omöjlig stoffträngsel.

Det hade ju varit fina fisken i en idealisk fluffipuffvärld.

På Skolverkets hemsida kan jag läsa att även barn – hör och häpna – behöver tid för återhämtning och att läxor därmed ska ges med rimlig framförhållning. Dessutom står det att man bör förbereda eleverna i skolan och även följa upp läxan för bästa effekt.

Ingenstans kan jag läsa om att en del av kunskapsstoffet ska läggas över på ungen själv att lära sig bäst fasen hen förmår på sin fritid. Ej heller kan jag läsa att föräldrarna själva förväntas rycka in som ställföreträdande lärare i alla ämnen i alla årskurser.

Läxhjälp på skolan med utbildad personal varje dag i veckan hade ju varit fina fisken i en idealisk fluffipuffvärld. Men vi vet ju alla att skolan befinner sig i något slags permanent stabsläge och att det är en verksamhet som ofta haltar. Så frågan är hur vi enligt rådande omständigheter ska göra med själva fenomenet läxor?

Genomföra utan vuxenstöd

Kanske är det läge att en gång för alla bestämma oss för att om läxor ska finnas måste de vara självgående uppgifter som går att genomföra utan vuxenstöd, där materialet inte ska handla om att hoppa mellan flikar på en dataskärm eller leka viskleken om vad läraren egentligen vill att eleverna ska lära sig.

Läxor ska handla om att läsa virvlande skönlitteratur eller nöta in sådant som redan har presenterats på lektionen. Det ska finnas ett tydligt syfte. Kanske kanske kanske skulle det i en idealisk värld till och med finnas utrymme för lärare att ibland kommunicera över ämnesgränserna så att inte läxorna hopar sig i bergsformation varje terminsslut.

Det står i bibeln att brödet skall intagas i anletets svett. Men jag kan inte låta bli att tänka vad härligt det vore att käka mackor utan ett svettigt ansikte. Både vuxna och barn skulle nog må bra av det.