Problemet blir att man riktar ilskan snett
Krönika ”Jag förstår att man som förälder vässar lansen, sätter på sig ringbrynjan och gör sig redo för strid. Men gör det tillsammans med oss lärare – hand i hand”, skriver Maria Wiman.
För några år sedan var en vårdnadshavare missnöjd med min bedömning. Om jag minns korrekt hade barnet ifråga enligt den egna förälderns högst opartiska bedömning visat ”enastående kunskaper” om andra världskriget vid middagsbordet. Men trots detta hade jag, som den sabla amatör jag var, inte gett eleven ett högre betyg än C. Maken till skandal va?
Jag fick ett ytterst välformulerat mejl med korrekt återgivna utdrag från skollagen, undertecknat en viss Herr Schnabelsnopp från Advokatbyrå AB (namnet är fingerat).
Jag var ganska gammal i gemet vid denna tid. Härdad liksom. Men ändå minns jag att jag hajade till. Jag började skärskåda mig själv, ifrågasätta min lärargärning, dubbelkolla elevens arbeten. Jag hörde herr Schnabelsnopps myndiga stämma eka i bakhuvudet men kände mig till sist ändå nödtvungen att stå fast vid mitt C.
Kan förfasas över det
Jag läser att i en undersökning från fackförbundet Sveriges Lärare svarade mer än hälften av lärarna att vårdnadshavare ställt orimliga krav minst en gång det senaste året. Vissa vårdnadshavare slår till och med på stort och tar med en familjejurist till utvecklingssamtalen. Smart drag ju! Inget kan trycka till en lärare mer än lite gammal hederlig lag och ordning!
Det här kan man ju förfasas över hur mycket som helst förstås. Men samtidigt är det ju alldeles förståeligt att man som ansvarsfull Advokat Schnabelsnopp spänner musklerna när man får chansen. Vi har ju en skollag som är ypperligt tydlig med att alla barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. Ja, att varendaste unge ska kunna nå sin fulla potential. Klart som korvspad att man använder sin juridiska kompetens för att kriga mot skolan när barnet inte får hjälpen hen enligt lag har rätt till.
Problemet blir blott att man riktar ilskan snett.
Och nog finns det skäl för många föräldrar att bråka. Antalet hemmasittare, det vill säga barn som inte klarar av att komma till skolan överhuvudtaget, ökar lavinartat, över 15 procent av våra unga saknar behörighet till gymnasiet, den psykiska ohälsan bland barn ökar varje år. Läget är förtvivlat. Jag förstår att man som förälder vässar lansen, sätter på sig ringbrynjan och gör sig redo för strid. Det är en naturlig instinkt.
Problemet blir blott att man riktar ilskan snett. När Advokat Schnabelsnopp hörde av sig till mig var jag nämligen redan bekant med skollagen. Jag var också hyfsat trygg med att min bedömning var alldeles korrekt. Däremot kunde jag inte kompensera för en underfinansierad skola, för stora klasser, brister i elevhälsan, stoffträngsel och skrala läromedel.
Måste spänna musklerna
Det är där vi gemensamt måste spänna musklerna med lagens långa arm som en kil i ryggraden. För jössenamn – det är politiker och kommunbudgetar som förtjänar juristernas hårdhandskar. Vi som står på golvet är ju bara marionettdockor, dömda att dansa efter beslutsfattares falskspelande pipor, alldeles oavsett vad våra själar och hjärtan egentligen vill.
Så absolut, ta in det tunga artilleriet. Jurister, vårdnadshavare och Schnabelsnoppar – samla er, upp till kamp! Men gör det för tusan tillsammans med oss! Hand i hand!
LÄS MER:
Föräldrar tar advokater till skolan – ”Hotfullt”
Föräldrar använder status som påtryckningsmedel
