Låt oss fira Sveriges lärares dag – eller…?

3 sep 2024

Krönika En cynisk människa skulle naturligtvis vara en dysterkvist en dag som denna – andra väljer glädjen, skriver Maria Wiman.

Idag firar vi Sveriges lärares dag! Känner ni feststämningen? Woop woop! Nu ska här partajas som att morgondagen inte fanns. Det svänger i apostlahästarna. Skål gott folk! Skål för oss!

Nu är ju inte onsdagar mina bästa dagar för vilt firande, det ska ärligt erkännas. Jag har smälltjockt med lektioner och avslutar dagen med möten inpå sena eftermiddagen. Jag måste nog helt enkelt ta det lite piano med discodansandet. Helt ärligt är det ju lite som ett hallabalo i sig om jag hinner uppsöka klosetten och dricka en hel kopp varm dryck innan dagen är till ända.

Det är värt att firas

Men läraryrket är på riktigt fantastiskt fint och väl värt att firas! Vilken ynnest att få hänga med alla barn hela dagarna! Tänk att få lära dem favoritsaker, att få vara en förebild under livsviktiga år, att få forma fria, tänkande, demokratiska själar som en gång ska ta över världen. Vi är med under dessa fundamentala år, vi hjälper till att bygga grunden. Det är vi som möjliggör att elever knäcker läskoder, hittar mönster eller plötsligt bara förstår! Vi får spontana kramar, oväntade sneda tonårsleenden eller sådant där beröm från vårdnadshavare som får bröstkorgen att flimra.

Läraryrket är beroendeframkallande, visst håller ni med?

Officiellt uttalande från kungen?

Sveriges lärares dag alltså. Man kan ju inte låta bli att undra på vilket storartat sätt detta skall uppmärksammas av omvärlden. Kan man hoppas på ett bombastiskt framträdande av stadsmusikkåren? Kanske kommer folk att applådera vår insats från sina balkonger? Ett officiellt uttalande från kungen? Eller att landets alla kommunpolitiker kommer på besök och hoppar in som rastvakter, pedagogiska lunchvärdar, administratörer eller vikarier. Tänk om – hoppas hoppas gud hör bön – man kan få kanelbullar i lärarrummet! Jösses Amalia, förväntningarna får blodet att rusa i ådrorna.

Kanske kommer folk att applådera vår insats från sina balkonger?

En cynisk människa skulle naturligtvis vara en dysterkvist en glädjens dag som denna. Hen skulle kunna hävda att det inte finns ett endaste dugg att fira. Så länge 35 000 lärare har valt att lämna yrket, 20 procent av våra elever inte når gymnasiebehörighet, nära 100 procent av våra kommuner skär ned på skolan, Arbetsmiljöverkets vittnar om att lärare mår sämst på jobbet och den psykiska ohälsan bland unga ökar kanske det är urbota dumt att ställa till med brakfest.

Så skulle en riktig gnällmåns kunna resonera. Men vi andra väljer glädjen! Jubelklang! Nu är det baluns natten lång!

Ständigt under lupp

Det finns så många dagar att fira. Tandborstbytardagen, världshypnosdagen och ägghalvans dag till exempel. Det känns som att många bara passerar utan att uppmärksammas. Måtte inte vår dag gå samma öde till mötes!

Jag menar, det vore ju himla konstigt i så fall. Vi är ju ständigt under lupp. Politiker debatterar om oss, Skolinspektionen granskar oss, Skolverket lägger upp ohemula mängder moduler för att utbilda oss, kreti och pleti har åsikter om vårt jobb. Med detta oerhörda intresse för skolan borde ju varenda själ i vårt land vara intresserad av att fira!

Rycks med i kalaset

Jag vill inte ta ut något i förskott men man får ju känslan av att både beröm och gåvor kommer att hagla. Som jubilar är det väl bara att ryckas med i kalasandet så att säga.

Nu ska jag ha lektion och därefter möten och fortbildning och kvällen måste spenderas genom att planera upp morgondagen. Men jag hoppas att ni andra ställer till med ett galej ni sent skall glömma! Århundradets folkfest. Tjoho. Tjoflöjt. Jippi. Pust. Stånk. Godnatt.