Kvasten går – och det är vi lärare som tvingas hålla i den
Krönika ”Hur ska vi lärare lyfta kunskapsresultaten och ge varje unge bästa förutsättningarna när våra arbetsuppgifter svämmar över åt alla håll?”, frågar sig Maria Wiman
När jag gick på gymnasiet extraknäckte jag som lokalvårdare. Jag städade en tandläkarmottagning, en resebyrå och busschaufförernas personalrum. Gud i himlen vad dålig jag var. Jag slarvade med moppandet, missade uppenbara dammråttor, somnade en gång i tandläkarstolen. Det blev liksom ingen karriär för mig. Istället blev jag lärare.
Men nu verkar det som att jag kanske får användning av mina erfarenheter i städbranschen trots allt! I Göteborg tycks det ju inte längre finnas någon gräns för vad som är vad. Där schemaläggs lärare bland annat att dammsuga mattor, rengöra skåp och torka bord. Finns det engagemang finns det tid, som en hurtfrisk rektor sa till mig för en jämrans massa år sedan! Lärare? Städare? Same same but different.
En modul för städning
Men visst har vi gjort ett spännande yrkesval ändå? Man vet liksom aldrig vad som väntar runt hörnet. Nya utmanande arbetsuppgifter tillkommer ständigt och det skriks från varje vrå i samhället om vad svensk skola borde göra.
Tur att vi har det mäktiga Skolverket att hålla i handen genom alla dessa vilda stormar. Och det ska gudarna veta – på Skolverkets hemsida finns det material att finna! Det är en vildvuxen djungel av bedömningsanvisningar, inspirerande moduler, ”klapp på huvudet”-texter, spretigt stödmaterial, intervjuer med kreti och pleti, mallar, pepp, tips, krav, länkar, rapporter, undersökningar, kortfilmer, diskussionsunderlag, statistik, kurser, skolutvecklingsprogram…. pust …allmänna råd, kvalitetsarbete, checklistor, digitaliseringsplaner och tjofaderullan till sista blomman på jorden vissnat, stjärnorna slocknat och solen aldrig mer går upp.
Jag ger mig tusan på att det inom kort kommer att finnas en pedagogisk klassrumsstädarmodul för oss alla att begrunda.
Ska fejas på Skolverket
Men det är faktiskt inte bara lärare som ska städa. Nu ska tydligen självaste riksrevisionen gå in och feja på Skolverkets hemsida. Man ska försäkra sig om att vad som finns där faktiskt vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.
Men dra mig baklänges in i fågelholken vilket stolleprov svensk skola har blivit! Vi har alltså en skolmyndighet som publicerar saker lite på måfå, råd och rön som vi på golvet sedan förväntas förankra och realisera i verkligheten. Ja, på Skolverkets hemsida har skolledare sedan urminnes tider läst, begrundat och kokat ner texter till fortbildningar som vi har ägnat timmar åt att diskutera, analysera och konkretisera. Samtidigt har det varit lite hipp som happ med belägg för påståenden på den där hemsidan uppenbarligen, lite vilda västern sådär.
Som en slaskhink
Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig för att inte bli otrevlig och burdus. Men hur i hin håle kan man tro att vi lärare ska lyfta kunskapsresultaten och ge varje unge bästa förutsättningarna när våra arbetsuppgifter svämmar över åt alla håll, när vi förväntas dammsuga mattor och utföra administrativa bergsbestigningar samtidigt som vi ska planera undervisning och när vi dessutom har en skolmyndighet som inte tycks ta vårt jobb på allvar?
Som att vår profession är en slags slaskhink som sväljer lite vad som helst. Man kan fylla hemsidan med lite allmänt tramsfjams som att vår tid inte räknas. Man kan fylla våra dagar med helt orelaterade arbetsuppgifter, som att vad vi faktiskt är där för att göra egentligen är irrelevant. Gud bevare mig väl, inte undra på att svensk skola befinner sig i farozonen att bli ett ställe dit själar kommer för att dö.
I personalrummet på tandläkarmottagningen där jag brukade städa satt en lapp. ”Le och var glad, det kunde varit värre”, stod det. Under lappen hade någon kurre skrivit ett tillägg med spretiga bokstäver: ”Jag log och var glad och visst fan blev det värre”.
Högst tänkvärt citat ändå.
