Krönika ”Julledigheten kommer att bli rena rama mirakelmedlet för mitt falnande yttre”, skriver Maria Wiman.
Jag skulle köpa nagellack i en sådan där julpyntad och glittrande sminkaffär. Den piffiga expediten bakom kassan la huvudet på sned och tittade medlidsamt på mig. ”Vet du att vi har väldigt bra pris på concealer just nu? Om man vill täcka mörka ringar under ögonen alltså”. Hon såg menande på mig. Och jag förstod piken. Jag är lärare i december och jag ser ut som en döende rugguggla.
Man kan ju fråga sig varför. Ett jobb är ett jobb. Men på vägen hem gjorde jag en snabb analys i mitt huvud. ”Varför har jag åldrats tio år på fyra månader?”, funderade jag. Sedan kom jag ihåg.
Orsakerna till åldrandet
Jag mindes relationsbyggandet (underbart men energikrävande), utvecklingssamtalen, föräldramötet, incidentrapporterna, de pedagogiska utredningarna, alla möten med vårdnadshavare, möten med BUP, möten med elever, möten om dittdatt och dattditt, EHT-möten, rastvaktandet, ifyllandet av evighetslånga dokument, långa fortbildningseftermiddagar, alla mailkonversationer, skolplattformens evinnerliga klickningar, den tvärtrassliga kopiatorn, enkätundersökningarna, de nationella provens byråkrati, telefonsamtalen, APT, det systematiska kvalitetsarbetet, alla arbetslagsmöten, utvecklingsmöten, samverkansmöten, anmälningarna om oroväckande skolfrånvaro och ej uppfyllda mål.
Julledigheten kommer att bli rena rama mirakelmedlet.
Och då har jag inte ens börjat fundera över allt det där andra. Ja, själva undervisningen alltså. Jag menar, den har ju också slukat sin beskärda del av ungdomlighet och bidragit till det påskyndade utseendemässiga förfallet.
Lektioner ska planeras, det ska vikarieras, pusslas när kollegor är sjuka, stuvas om i farten. Man måste läsa på inför nya arbetsområden, vara kreativ och påhittig, lyhört hänga med i elevernas nycker och infall, anpassa anpassa anpassa, undervisa med själ och hjärta helst varje dag.
Man ska jaga läromedel, tillverka läromedel, ändra i befintliga läromedel. Man ska bedöma formativt och summativt, tolka betygskriterier, komma med konstruktiv feedback, klicka i matriser, lämna mitterminsrapporter och så småningom krångla ner alltihop i omöjliga betyg eller omdömen som också ska granskas, signeras, kopieras, kuverteras och i värsta fall försvaras.
Slätar ut varenda rynka
Jag köpte ingen concealer. Jag tänkte sturskt att julledigheten i sig själv kommer att bli rena rama mirakelmedlet för mitt falnande yttre. Ja, att glögg, sofflock och en bra bok kommer att utföra underverk i paritet med kosmetikamarknadens mest avancerade dunderkurer.
Jag tänkte att blotta faktumet att få dricka kaffet varmt, att få vara alldeles ineffektiv och att kommunicera utan bildstöd kommer att ge min hud en ny och sällsam lyster. Ja, jag tänkte faktiskt att enbart tanken på att inte lösa en endaste grej i arbetslaget på flera dagar kommer att släta ut varenda rynka i hela fejset.
Så god jul och gott nytt år, kära läsare! Låt oss föryngras tillsammans!
LÄS MER:
Maria Wiman: Vi lärare har inte heller tid – vi hinner ingenting!