”Det är ju egentligen motsatsen till putslustigt – men det verkar finnas ett ljus i tunneln”, skriver Maria Wiman om lärares arbetsmiljö.

Nu ska ni få höra något vitsigt:

”En kurator, en administratör, en sjuksköterska, en polis, en socialarbetare och en lärare kom in på en bar. 

Och sedan beställde hon en drink.” 

Man skrattar en stund och sedan fastnar liksom flabbet i halsen och blir kvar där. Lärares arbetsbörda är ju egentligen motsatsen till putslustig. Men det finns ett ljus i tunneln verkar det som. Regeringen med Lotta Edholm i spetsen har nu beslutat om att tillsätta en utredning av hur lärares administrativa arbetsuppgifter ska minskas.

Jag tänker: ”Vad ska tas bort?”

Initialt tänker man: Gud hör bön, högsta vinsten på lotto, ett liv i gräddfilen öppnar upp sig!

Sedan blir man lite mer kritisk. Man funderar på hur många gånger inte dessa ord har yppats förr av politiker i diverse debatter, artiklar och smäktande tal. Man blir lite gubbigt avmätt och skrockar för sig själv: ”Nåja, jag tror det när jag ser det”. 

Och sedan blir man nyfiken i en strut! ”Vad ska tas bort?”, tänker man – och känner fjärilarna fladdra i maggropen. I huvudet gör man en snabb lista över vad som egentligen händer och sker på dagarna, om man bortser från den där lilla detaljen som kallas undervisning alltså.

Man funderar över tiden som läggs på frånvarorapportering och uppföljning av frånvaro. Man tänker på föräldramöten och utvecklingssamtal (där det faktiska genomförandet ofta är en spottstyver i jämförelse med själva förberedandet).

Man skakar på huvudet åt administrationen.

Man funderar på hur mycket tid som läggs på att kopiera material, beställa material och underhålla kopiatorn. Man drar sig till minnes alla veckobrev som har skrivits och alla driljarder klickanden man har gjort i diverse skolplattformar.

Man skakar på huvudet åt administrationen som sker i lektionens efterskalv, det vill säga den skrupelfria tidstjuv som bedömningen tar i form av dokumentation. Omdömen, pedagogiska utredningar, anpassningar, matriser, framåtsyftande feedback, F-varningar, rapportering av nationella prov, återkoppling till speciallärare och vårdnadshavare, fan och hans moster.

Hamnar bland blixt och dunder

Tankarna vandrar till konflikthanteringen när man som intet ont anandes rastvakt hamnar mitt i blixtar och dunder. Incidentrapporter ska skrivas, vårdnadshavare ska kontaktas, uppföljningar ska ske och allt ska dokumenteras med en detaljrikedom som håller för den mest nitiske av skolinspektörer.

Och så har vi anmälningarna till elevhälsoteamet, förberedelserna inför schemabrytande aktiviteter, utvärderingarna av olika arbetsområden, alla mötesanteckningar, slutsatserna av de regelbundna enkätundersökningarna, GDPR med allt vad det innebär och lite annat smått och gott.

Jag dokumenterar – alltså finns jag.

Om den franske filosofen Descartes hade varit lärare i Sverige år 2023 hade han suttit med en cigarill i mungipan och med pannan i djupa veck förkunnat den djupa insikten: “Ego documento ergo sum”. Jag dokumenterar, alltså finns jag (fritt översatt av Google translate och min livliga fantasi).

Lägg champagnen på kylning

Det blir spännande att se vad Edholms utredning kommer fram till. I mitt lilla huvud tänker jag att antingen måste man tillsätta resurser så att någon annan kan dokumentera varje sekund av lärarens vardag. Eller så måste man börja lita på att lärare faktiskt gör sitt jobb trots att varje moment inte skrivs ner i detalj. Oavsett vad så blir det himla spännande!

Oktober 2024 ska tydligen hela resultatet av utredningen redovisas. Jag kan knappt bärga mig! Det är nästan så att man får lägga champagnen på kylning redan nu. Wiihoo – nu åker vi!