Det vore trevligt att få svar, Johan Pehrson!

Idag 14:05

Krönika Blir man tondöv i takt med att makten stiger? Blir man inte dödstrött i armen av att ständigt slå så hårda slag i luften? Maria Wiman skriver om regeringens förslag på hur lärare ska upprätta studiero i klassrumen.

Ibland kommer jag hem från jobbet och är alldeles slutkörd. Jag ålar fram på höftkulorna, vrider om nycklarna i ytterdörren och lägger mig sedan i fosterställning på hallgolvet och hyperventilerar.

Det händer ibland, när jag ligger där med ögonkulorna rullandes i huvudet, att jag drömmer stora drömmar. Tänk om jag bara hade fått utvisa eleverna på löpande band utan att först ha förvarnat dem, brukar jag tänka. Tänk om jag hade sluppit dokumentera de horder av kvarsittningar jag beordrat eleverna idag och alla andra dagar. Tänk om min rektor hade varit inne och observerat mina lektioner lite mer så att alla fel och brister i mitt ledarskap kunde ha uppmärksammats. Om jag bara var lite hårdare och lite bättre! Ja, då minsann hade det varit total disciplin och strikt studiero, brukar jag tänka. Då hade jag skuttat hem från skolan med höga knän alldeles vild av energi.

Kostnad: Noll komma noll kronor

Jag skojar bara. Jag dummar mig.

Det gör dessvärre inte våra politiker som häromdagen stolt uppvisade den nya utredningen om stärkt trygghet och studiero i skolan. Här föreslås bland annat förväntansdokument som vårdnadshavare ska skriva under (ett slags övernaturligt papper som kommer att skapa välartade barn för 0 kr), införandet av skolregler (att byta ut det slitna ordet ordningsregler kostar inte ett öre), att lärares ledarskap ska observeras av rektor (jippi, kostnadsfritt) och att man ska kunna avvisa elever på studs utan minsta varsel (gratis). Förslagen är ännu flera men denna text har begränsat utrymme och vi måste vara rädda om våra nerver.

Det är lite Las Vegas magic show över alltihop!

Tänk så smidigt, praktiskt och påpassligt att varenda åtgärd råkar vara alldeles och komplett gratis! Det handlar bara om att lärare och rektorer ska jobba lite mer, sluta göra fel och vara mer hårda i nyporna. Sedan är saken biff! Allt till en ringa summa av noll komma noll kronor. Det är nästan lite Las Vegas magic show över alltihop!

I utredningen står det att många ordningsstörningar kan bero på avsaknad av lärarens aktiva ledarskap eller en alltför ostrukturerad och ensidig undervisning. Denna brist hos professionen går dock att råda bot på genom att rektor besöker lektionerna och med sina oceaner av tid och granskande blick uppmärksammar felen som begås. Hepp! Här ser vi inga problem – bara möjligheter!

Jag har inte saknat dessa åtgärder

Jag har jobbat som lärare hela mitt vuxna liv. Jag har spenderat måååånga timmar i klassrum och skolkorridorer. Och jag kanske är lite allmänt kollrig och tossig efter alla dessa år men – hör och häpna – när jag inte får till studiero på mina lektioner har det aldrig slagit mig att det beror på avsaknad av de åtgärder som utredningen föreslår.

Ofta har det i min värld handlat om att jag inte har haft tid att planera mina lektioner bra. Jag har kanske fått vikariera på min planeringstid eller rastvakta eller medla i en konflikt eller vara på möte. Ofta har det handlat om att klassen är lite för stor, att lokalen är lite för trång, att ventilationen är lite för dålig, att vi är för få vuxna på skolan. Eller att elevhälsan är för underbemannad så att de elever som behöver vuxenstöd som bäst inte får det tillräckligt.

Jag har aldrig suktat efter ökade disciplinära befogenheter eller att ha en rektor som sitter på en pall i ett hörn och observerar mig när jag jobbar.

Frågorna hopar sig

Är man på riktigt nöjd med denna utredning? Föds man tondöv eller kommer det i takt med att makten stiger? Blir man inte dödstrött i armen av att ständigt slå så hårda slag i luften? Frågorna hopar sig och det vore trevligt att få svar.

Ja, jag tittar på dig Johan Pehrson. Det vore trevligt att få svar.